Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Poseidon. Ur en roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSEIDON
vita skumvägg som vandrade längs
strandbergen utåt höger och utåt vänster — ett
spets-garnityr av yranide vatten som sköljde
klipporna. Bjälken, tänkte han. Benen gick att röra.
Det tog ont för varje gång ban sparkade till.
Det högra, det vänstra, det högra, det vänstra.
Fötterna kunde han inte känna, där fanns något
som stack, som var smärta — de fanns. Han
rörde på händerna, underarmarna. Det gjorde
ont i axeln när han makade sig på bjälken. Det
är nära, tänkte han. Jag måste simma utåt, jag
måste se.
Han sögs mot klipporna. Bjälken, tänkte han
och kunde se igen. Han fick upp spännet,
remmen låg slak över stocken, gled av, sjönk.
Han släppte när det kom ett nytt gung, stötte
undan bj älken och tog några simtag utåt. Han
låg djupt i vattnet, nu var bara huvudet över
det, men livbältet bar, det fanns vila i det. Han
tog några simtag till medan han badade ögonen
i mörker. Då ban vred på huvudet och kisade
in mot land såg han stocken guppa en liten bit
utanför skumranden. Nästa gång han kunde se
lyftes den upp i skummet, föll tillbaka,
försvann. Solen fanns, den lyste. Han simmade
hårt med solen i ryggen. Nu gick det lättare att
se. Kroppen rörde sig i klumpiga, stela,
långsamma simtag niär han sögs inåt.
Det var en vik, en möjlighet. Då han lyftes
upp mot stenen tog ban emot med händerna,
grep tag i skrovligheten och kunde hålla sig
fast i klippkanten medan vattnet forsade över
honom. Han kände hur knäna skrapade emot
dle vassa musselskalen., och skinnet inne i
händerna lossnade. Hela havets dån vältrade över
axlarna och huvudet, han kände Havets hat.
Jag släpper inte, släpper inte, släpper inte. Men
han orkade inte hålla sig kvar utan sögs ut
igen, och så var han med ens åter på väg
in. Han lyftes, kravlade, sparkade, slingrade,
kastade sig framåt, och nu kom han förbi
klippkanten. Han kände grusbotten mot knäna,
välte runt, men kom upp igen, och när det
sög utåt kunde han ta några vacklande steg.
Skummet från klippan på sidan rök över
honom när nästa svallvåg rullade in, han flöt
på korkbältet och rörde armarna några simtag,
lät sig bäras inåt. När vattnet sögs ut igen stod
han på knä med händerna i gruset, reste sig,
vacklade några steg och föll. I nästa svall
sprutade skummet över honom, vågen rörde vid
hans lår och skuldror, han lyftes några tum
från gruset, kände bottnen på nytt, kom upp,
vattnet spolade kring benen. Han gick några
steg till, föll, reste sig, försökte springa, föll.
En gång till lyftes han av en svallsjö, den sög
ut, ville dra ut honom i sitt mänskohat. Han
välte runt, fick fäste med fötterna, kastade sig
framåt, höll1 sig kvar. Då vattnet bara nådde
till knäna kunde han springa, han föll, reste
sig, sprang några steg och föll. Skummet
strilade över honom, vågen som kom in slog
honom i fotsulorna och i baken, men han låg
kvar. Han stönade, blind var han, lam,
sönderslagen. Inte heller nästa våg nådde längre. Han
reste sig på knäna och kröp uppåt i skummet.
Bruset blev avlägsnare.
Han kände tångruskor, skal, finare grus, han
kände sand under händer och knän. Sand,
tänkte han om det mjuka under hanidflatorna.
Det är sand. Han låg en stund och pumpade
ini luft i bröstet, rosslade. Det rann vatten ur
näsa och mun. Han stod på knän och armbågar
medan han spydde.
Det var en flodmynning.
Han kisade inåt den, det skimrade gult och
grönt. Gräs, tänkte han, gräs, träd. Han låg
stilla och lät marken gunga. Han måste spy
igen, ban spydde tomt. Armbågarna hade han
uppe i den torra sanden, den var varm,
underkroppen och benen i vattnet, som hade blivit
kallare. Det är kallt, tänkte han. Vattnet är
kallt.
Han hasade sig uppåt en bit till, kunde vältra
sig om på rygg i sanden. Ena örat var fullt
av vatten, det susade, tryckte. Han vred på
541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
