Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och hur han beter sig vid kriser i förhållandet
till dem. Värnpliktiga reaktioner inför
beredskapslivets skilda sidor illustreras med ett
skenbart vårdslöst, nästan jonasonskt maner. Även
"Två blå", den enda novell där skeendet inte
ses med en "normal" ung mans ögon, ger en
sådan psykologisk exemplifiering; den kunde
också hetat: "En timme med en paranoiker".
Trankell är en skicklig stilist och en skolad
psykolog. När han i titelnovellen ger sig ut på
de stora djupen och vill ge berättelsen fler
dimensioner genom att också låta den unga
flickan i historien se en del av den genom sina
ögon blir han genast mindre säker. Denna mera
sammansatta historia kan för övrigt inte av
hans stilkonst och säkra detaljpsykologi räddas
från att verka konstruktion. Annars är
"Sommarlandsväg" underhållande och lättläst
litteratur av hög kvalitet.
Det kan emellertid inte hjälpas att den
allmängiltighet, varmed Trankell utstyrt sina
figurer, i längden gör dem något intresselösa.
Det allmänmänskliga är väl vad han främst
velat fånga, men för att verkligen kunna
intressera och ävertyga måste det nog i prosa belysas
av individer. Trankells manliga huvudperson
är mycket road av idrott och av flickor, annars
är han och de andra uppträdande i
"Sommarlandsväg" ofta rätt lika de agerande i vår
barndoms räkneexempel, fru A., som på torget köpte
ett tjog ägg eller herr X., som sysslade med att
tömma ett badkar.
Einar Cantzler ser liksom Trankell i sin
bok tingen med en uppväxande ung mans ögon.
"Sjutton till sommaren" kallas roman, men är
egentligen lika rapsodisk som den nyss
omnämnda boken. Brottstycken av den faderlöse
norrlandspojken Elofs sextonde år blandas upp
med utblickar över livet i omgivande
norrländska samhällen av olika storlek, byn,
köpingen och staden. Boken är en proletär
uppväxtroman bland många, genom sin miljö
närmast indragen i slagskuggan från Eyvind
Johnsons Olof-serie. Formellt står Cantzler fri
gentemot äldre kolleger, han uttrycker sig på
kantigt normalskriftspråk, som dock har en
naturlig rättframhet och ofta när det gäller
Elof med en säker känsla för det rätta ordet,
som gör att hans bok trots sitt ofta utnyttjade
ämne i alla fall får en viss egen profil.
I sin omslagspresentation av boken trycker
Cantzler på kollektivskildringen, och glimtarna
av byns liv och utveckling har också ett
dokumentariskt intresse, medan däremot porträtten
av en del av dess invånare, liksom den
märkliga historien om Elofs far har ett
melodramatiskt drag, som kommer läsaren att tänka på
de mer hantverksmässiga folkförfattare, från
vilka förtjänsterna i Cantzlers bok annars
skiljer honom. Åke Runnquist
Svart pojke
Richard Wright : Black Boy. En berättelse om
barndom och ungdom. Översättning av
Nils Holmberg. Bonniers
1946. 9: 50.
"Black Boy" är en av de sällsynt nakna
självbiografier där inte ett enda bandage får dölja
de röda ränderna efter tillvarons piskor och
naglar, där rädslan för ett förmildrande ord
tycks vara lika stor som rädslan för ett alltför
starkt och där slutligen skildringen av
kollisionen mellan författaren och livet inte tyngs
av ovidkommande antipatier mot någondera
parten. Genom en ärlighet som aldrig verkar
ansträngd uppnår författaren en patetisk
objektivitet so-m kommer "Black Boy" att kanske
effektivare än någon annan bok om negrer
illustrera den svarta verklighetens
fruktansvärda lagar. Miljön är annars välbekant: de
-6 BLM 1946 VII
kroniskt febersjuka Sydstaterna under sexton
år (1911—27); den vita sydstatsmänniskan,
brutal på grund av inre osäkerhet, uppfostrad
av rädda men granithårda föräldrar och med
minnet från inbördeskrigets nederlag som en
ständigt värkande granatskärva i bröstet har
verkningsfullt introducerats redan av
Faulk-ner — det som är annorlunda är alltså det sätt
på vilket författaren presenterar de svartas sätt
att leva, att dö, att erfara det eviga trycket från
den fientliga vita världen.
Det är intressant och viktigt att jämföra hur
vita författare som Faulkner och Lillian Smith
och en svart som Richard Wright reagerar på
negerproblemet. Å ena sidan en brutalt
av-skuggad, intuitiv psykologi byggd på lika delar
skuldkänsla, medlidande och beundran, å den
andra ett kallt konstaterande av mycket nakna
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
