Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Björkman: Mina böcker. Svenska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
MINA BÖCKER
Sv ens k a av delningen
I
Mitt bibliotek började med Heidenstam,
liksom alla mina litterära upplevelser från
begynnelsen kretsade kring honom. De enkla, men
i den trettonårige gymnasistens ögon
raffinerade, blåa stjärnskimrande klotpärmar i vilka
jag lät inbinda min idol, voro de första banden
i mitt bibliotek. Födelsedagar och julaftnar
där hemma fingo sitt värde efter de volymer
som högtidsdagarna inbragte, och mitt hjärta
svällde av stolthet allteftersom raderna växte
på min gröna bokhylla, en gång i världen ritad
av farfar. Det var 90-talsskalderna och Viktor
Rydberg, och mycket tidigt var det också
Anders Österling och Pär Lagerkvist. Men
Strindberg måste gömmas bakom bokraderna,
ty borgmästarehemmet var konservativt, och
varken "Giftas" eller "Tjänstekvinnans son"
fick ligga framme — ännu så sent som 1914.
När jag ser tillbaka på min barndom är det
inte kulspel eller skolbaler jag främst minns.
Men jag minns den gröna hyllan med dess
långsamt växande rader av svensk vitterhet,
som jag nog menar mig ha studerat med något
som kan kallas för förälskelse — i Heidenstams
lyrik levde jag mig så livligt in att jag faktiskt
efter hand kunde alla hans dikter utantill; än
Denna artikel utgör första hälften av en uppsats
som ingår i det inom kort på Wahlström &
Widstrands förlag utkommande samlingsverket "Svenska
bibliotek", redigerat av J. Viktor Johansson.
i dag finns det i hans tre diktsamlingar icke
någon dikt där jag klickar, inte ens på
"Isissystrarnas bröllop" eller "Molnvandring". Mitt
första rent bibliofila förvärv var också en
originalupplaga av Heidenstam, det var hans
"Dikter" (1895) — själva den svenska diktens
kungskälla! — som jag inköpte på auktionen
efter Viktor Millqvist och vars bevarade omslag
med de två stormpiskade furorna länge tycktes
mig utgöra höjden av suggestiv bokillustrering.
Efter hand tillkom så på min hylla den ena
lilla rariteten efter den andra — ofta som gåva
av någon anförvant och nästan lika ofta med
anknytning till något litterärt släktminne. Och
det är detta lilla skolpojksbibliotek som
alltjämt är kärnan i min nuvarande boksamling.
Jag kan allt säga att jag varit denna min första
boksamling trogen i många avseenden. Fastän
mitt bibliotek numera omfattar nära sextusen
volymer och täcker väggarna i ett stort
biblioteksrum i Stockholm, har jag ändock inte släppt
den gröna hyllan; det är bara det att det nu har
blivit tjugufem likadana hyllor i stället,
ombyggda, tillbyggda och avpassade under åren,
allteftersom jag flyttat med mina böcker — till
studentrum i Uppsala, till den första
ungkarlsdubbletten i Stockholm, till det ena eller det
andra huvudstadshemmet. Den svenska
vitterheten har jag heller inte släppt; mitt
specialgebit som boksamlare har efter hand blivit just
666
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
