Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Carl Björkman: Mina böcker. Svenska avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BJÖRKMAN
rilar från Pinden" (1824) med dess präntade
inskrift eller en kalender som Sätherbergs
"Skogsharpan" (1836), vars bouquet av
mai-son champëtre och jägarfrukost synes alldeles
oemotståndlig —■ intill dess man påbörjar
läsningen av den första sidan med dess stelbent
patetiska åkallande av en huld Diana.
Frihetens sångarätt är representerad med
Talis Qualis’ båda läckert stridbara små
volymer, med Sturzenbecker, ja också Nybom och
v. Braun, vars "Räknelära" från studieåren vid
Karlberg är späckad med improviserade verser
nedkastade under lektionstimmarna. Boken
i fråga bär väsentligt flitigare spår av att vara
läst än åtskilliga andra av böckerna på dess
hylla — Bernhard v. Beskows
"Vitterhetsförsök" t. ex. bär en dedikation till Fredrika
Bremer. Men hon har inte sönderläst boken.
Almqvists "Törnrosens bok" har jag i både
oktaven och duodesen, och bland
originaltrycken noterar jag med särskild glädje den
rara "Parjumouf" (1817), "Svensk
rättstafningslära" (1831) med dedikation till Wallin
och "Syster och bror" (1847) med tillskrift till
Höijer. Och sedan följa i långa sviter Sophie
von Knorrings romaner och Fredrika Bremer
i de små trevliga duodesvolymerna,
"nattduks-bordsformatet" som hon själv skämtade om. De
ha en väsentligt enklare utsmyckning än
senromantikerna som avsluta hyllan och av vilka
några, bl. a. Malmström, äro bundna i några
alldeles utsökt stilenliga hela små skinnband
med överlastad guldornering. De ha alla samma
pärmstämpel: "Amélie Gullberg". Vem var
hon? Säkerligen en mycket romantisk och
ganska förmögen dam, ty jag har — på skilda
antikvariat och auktioner — påträffat många
av dessa sista romantiker i hennes alldeles
likartade, mycket påkostade band.
Men de flesta av dessa poeter äro bundna
i de mycket kruserliga klotband, vilkas tyskt
influerade 1800-talsrokoko ännu länge skulle
sätta sin prägel på svensk bokutstyrsel och
i vilken jag också har Signaturerna bundna,
begynnande med Sven Trösts "Smådikter"
(1861) och "Orchidéer" (1862). Snoilskys
"Svenska Bilder", till vilka jag så gärna
återvänder, läser jag eljest helst i upplagan med de
Edelfeltska illustrationerna, som ger så många
ljusa skolpojksassociationer till gymnasiefester
och terminsavslutningar. Jag var glad åt att
nyligen kunna förvärva originalet till en av
dessa Edelfeltska teckningar som länge alldeles
särskilt tjusat mig: den första av
illustrationerna till "En afton hos fru Lenngren" med
dess suggestiva stämning av en kväll i gamla
Stockholm. Snoilsky —- Wirsén — Rydberg,
nästan alla böcker ur dessa sviter bära spår av
flitig läsning och tumning, många av dem ha
dedikationer, och nästan alla komma de ur
morföräldrarnas bibliotek. Min fromme morfar
var inte för inte Oscar II: s ecklesiastikminister
och tyckte avgjort bättre om Wirsén än om
Strindberg.
Mina alldeles kompletta samlingar av
80-och 90-talsförfattarna kunna knappast påräkna
något mera allmänt intresse där de stå i långa
sviter likformigt bundna på hyllorna. För mig
själv representera de emellertid mitt
boksam-landes begynnelse, och det är många
pojkaktiga jakthistorier de kunna berätta om, dessa
ofta otroligt billigt förvärvade häften:
Levertin® "Legender och visor", Per Hallströms
"Lyrik och fantasier", Karlfeldts
"Vildmarks-och kärleksvisor" och Hjalmar Söderbergs
"Förvillelser". Kanske skall jag nämna att jag
bland mina Strindbergssaker har så pass rara
ting som "Gazetten" (1876), "Sagan om
Herkules" i uroriginalupplagan (tryckt i 13
exemplar, 1883) och "En dåres bikt", klippt som
följetong ur Budkafvlen (1893), och att jag
bland mina Strindbergsautografer har
namnsedeln till "Giftas". Av Geijerstam har jag en
lång svit med dedikation till Knut Michaelsson
och av Ernst Ahlgren och Axel Lundegård en
samling intressanta brev i original. Jag äger
672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
