- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
697

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

inte av någon större djupsinnighet men vittnar
om behovet att tänka på egen hand. Så här
låter det en gång:

Det är möjligt att det är så men allt är möjligt.
Fel blir det först när vi säger oss ha funnit den
slutgiltiga lösningen.

Om Pär Rådströms möjligheter som
författare är det svårt att yttra sig på grundval av
denna lilla debutbok. Att den vittnar om vissa
utförsgåvor är i varje fall klart. Den är
särdeles grön, så mycket är säkert. Men bakom
de nonchalanta attityderna kan man ana en
oro, en själslig spänning som inte lämnar en
oberörd. Johannes Edfelt

Lyrisk debutant

Ragnar Ekström: Sången om träbågsågen.
Bonniers 1946. 3:50.

Höstens första lyriska debutant, Ragnar
Ekström, fångas lätt in av främmande rytmer.
Hans "Tröskvisa" kunde stått i
"Vildmarks-och kärleksvisor". Den unge Hjalmar Gullberg
skulle ha kunnat skriva "Sånger i grustaget"
och Kalevalarytmen i "Solen vänder", liksom
denna dikts stiliserade rörelseschema och mörka
ödemarkston med solglimtsslut erinrar starkt
om Runeberg:

Men hans unga hustru lade
på hans axlar sina händer,
kysste honom, log och sade:
Kölden viker, solen vänder.
Under hatets vinter lider
ännu världens folk och länder,
men vi går mot bättre tider.
Kölden viker, solen vänder.

En stor del av Ekströms diktsamling består
med andra ord av stilövningar i en klassisk
diktarskola, och på elevens raska penselföring
och snärtiga handlag igenkänns begåvningen,
ännu osjälvständig och osmidig men
hoppingivande.

Det är kanske mera betänkligt att Ekström
även vad motivvalet angår är starkt
tillbakablickande. Existerar överhuvud
torparinstitu-tionen i våra dagars Sverige? Rimligtvis bör
den ha varit i utdöende redan innan Ragnar
Ekström föddes. Men hans bok speglar trots
detta till stor del ett slitsamt torparliv i skog
och ladugård, och författaren vädjar patetiskt
till läsarens sinne för social rättvisa.
Patronerna och herrgårdsinspektorerna far fram som
om aldrig någon brist på arbetskraft eller
någon Ivar Lo-Johanssonsk stämma gjort sig
förnimbar på landsbygden. Det vore dock
orättvist att sätta beteckningen "litteraturtorpare"
på Ekströms hjältar. Han skildrar
torpartill-varon med en viss kraft och står i en äkta
poetisk kontakt med träd och djur och red^
skap. Den skickligt uppbyggda historien om
torpardrängen som får en granspjälka genom
magen under vedhuggning och som hade
kunnat undgå olyckan om inte den snåle
husbonden ropat till honom att rädda sågen när
trädet föll, gör ett starkt intryck. Det är ett
slags träsnittsstil Ekström här använder,
kraftiga linjer och trängsel på duken. — Av allt att
döma har Ragnar Ekström tidigt kommit i
kontakt med lidandet, som han kristet-idealistiskt
bekänner sig till. I de mera personliga
dikterna, t. ex. "Fattig ensam människa", dröjer
ännu gymnasiala tongångar kvar, och
uttryckssättet blir valhänt och famlande. Diktsamlingen
är helt och hållet av preludiumkaraktär, men
som sådan ganska vacker. Olof Lagercrantz

Deri oheliga gudamänniskan

Thomas Mann: Lotte i Weimar. Översättning
av Nils Holmberg. Bonniers 1946.

11: 50.

Den tyska Goethe-litteraturen är ju ett minst
sagt vidlyftigt kapitel, som ingalunda kan
summeras i några få ord, men man överdriver
kan-ske inte alltför mycket om man säger, att den
mestadels utmynnat i olika former av person-

lighetskult. Därför torde Croce ha träffat en
öm punkt, när han i en kort efterskrift till sån
Goethe-bok förebrår tyskarna att vilja betrakta
Goethes personlighet som en mystisk enhet,
otillgänglig för vanliga kunskapsmetoder. En
enhetlig uppfattning bör givetvis eftersträvas,
men den ska vaTa logiskt och icke mystiskt
grundad. Den personliga helheten måste under-

697-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free