Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Alf Ahlberg: Viktor Rydbergs ”Faust”-översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALF AHLBERG
het och sin begränsning, men i
"Faustöversättningen är det snarast den sistnämnda som
gjort sig gällande.
Rydberg saknar, såsom Strindberg med rätta
anmärker, "förmåga att följa Goethes
realistiska vardagsspråk". Denna brist har
emellertid samband med något mycket väsentligare.
Rydbergs svaghet är alltid
människoskildringen, såsom var och en som läst hans
romaner vet. "Vapensmeden" med sina vackra
enskildheter rymmer ett galleri av människor,
som samt och synnerligen är omöjliga — från
den vidrige mäster Lars till den ädle mäster
Gudmund och den alltför ädle Svante
harpo-lekare. Rydbergs människor är alltid
"hellener" i den betydelse han själv ger ordet. De
liknar på ett avskräckande sätt Thorvaldsens
skulpturer. Det flyter inget rött blod i deras
ådror, de saknar livets värme, innerlighet och
starka lidelser. Humor i t. ex. Frödings mening
är en högst väsentlig egenskap för
människoskildraren, och hos Rydberg efterlyser man
förgäves en enda gnista av den. Detta har
också återverkat på "Faustöversättningen.
Den saknar frodighet, värme och liv, som ju
dock i så rikt mått finns hos Goethe. De grova
cynismerna från Auerbachs källare eller
häx-köket låter i Rydbergs mun alltför ofta ungefär
som när en skolgosse, häpnande över sin egen
djärvhet, första gången uttalar ett svärord. Var
har det blivit av charmen och den enfaldiga,
aningsfyllda visdomen hos Gretchen? (Det är
ingen tillfällighet, att Rydberg konsekvent
envisas att kalla henne Margareta.) Mefistos
sar-kasmer förlorar i Rydbergs version mycket av
sin sälta. I det brokiga och glada folkvimlet
på påskdagen har det inte lyckats honom att
inblåsa någon levande anda. Och vad
Faust-gestalten själv beträffar, har den också blivit
mycket mera "hellensk" än hos Goethe. Det är
inte bara i kommentarerna utan även i själva
översättningen som Rydberg tolkat in för
mycket av sin egen idévärld i Fausts
spekulationer. "Rydberg börjar redan tidigt
identifiera Faust med sig själv", framhåller Örjan
Lindberger ("Prometeustanken hos Viktor
Rydberg" s. 183).
Alltför mycket rydbergskt är också ordvalet,
och det inte bara i de burleska utan även i de
högstämda partierna. Rydbergs förkärlek för
vissa ord är ju känd. Så t. ex. förekommer
ordet hug jämt och ständigt, ensamt eller i
sammansättningar (samhug, vredeshug o. s. v.).
Ett annat ord, som Rydberg förälskat sig i,
är änne. För nöjet att få använda det
korrigerar han stundom texten. I den bekanta replik,
där Faust betraktar den sjunkande solen och
önskar att få sväva i evig aftonrodnad över
jorden, står det hos Goethe: "Doch scheint die
Göttin endlich wegzusinken." Rydberg: "Nu
sänker, sänker sig gudinnans änne." —
Betänkligare är emellertid, att ambitionen att
alltid ha rim, där de förekommer i originalet,
kommit att stå honom dyrt. I tyskan är det
mycket lättare att rimma än i svenskan, och
rimnöden är hos Rydberg stundom pinsam.
Exempel se nedan! Rydberg har knappast
tillräckligt behjärtat Goethes egen maning:
Ein reiner Reim wird wohl begehrt;
Doch den Gedanken rein zu haben,
Die edelste von allen Gaben,
Das ist mir alle Reime wert.
Olle Holmbergs totalomdöme om
"Faustöversättningen är, att den "trots sin lysande
form och sin formella trohet (är) en av de
minst trogna översättningar man kan tänka
sig. Den är bokligare och mer utspekulerad
än originalet. Den saknar något av dettas
friskhet, spänstighet, humör, sensualitet, cynism"
("Viktor Rydbergs lyrik" s. 477). Kritiken vill
man helt acceptera och måhända ytterligare
understryka. Men hur är det egentligen med
den lysande formen och den formella troheten?
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
