Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Alf Ahlberg: Viktor Rydbergs ”Faust”-översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS "FAUST"-Ö V ERSÄTTNING
2
Det kan naturligtvis inte här bli tal om en
mera ingående granskning. Jag får nöja mig
med några exempel, men som jag tror
tillräckligt många för att ge stöd åt det ovan sagda.
För enkelhetens skull kan vi gå i ordning.
Tillägnan synes mig, ehuru den väcker
Strindbergs synnerliga misshag, verkligen så
bra man någonsin kan begära av en
översättning. Men i förspelet på teatern stores
stämningen redan från början. "Sagt was ihr
wohl in deutschen Landen von unserer
Unter-nehmung hofft?" frågar direktören. Rydberg:
"Säg nu vad gott vi kunna bida i Tyskland
av vårt företag?" Goethes uttryck associerar
genast med sig det heliga romerska riket med
allt vad detta innebar. Och det är väsentligt.
Det ger en stämning, som hos Rydberg går
förlorad. — Ärkeänglarnas sång i den
himmelska prologen är ståtlig (trots "vredeshug"!),
men när Mefisto uppträder blir det sämre. Hos
Goethe säger han om "världens lille gud" bl. a.:
Er scheint mir, mit Verlaub von Ew. Gnaden,
Wie eine der langbeiningen Cikaden.
Rydberg:
Hon liknar — om Ers nåd täcks njuta bilden —
en långbent en, cikadan, lille vilden.
"En långbent en" är platt, men "lille vilden",
som Rydberg själv tillagt för rimmets skull,
verkar som attribut till den beskedliga cikadan
närmast Alfr. Vestlund. — I det följande
säger Herren ett par absolut avgörande ord
om sin tro på människan: "Ein guter Mensch
in seinem dunklen Drange, ist sich des rechten
Weges wohl bewusst." Rydberg: "... dunkelt
känslosvall ej släcker den rätta vägens ljus
i ädel mänskobarm." Det återger inte alls
Goethes mening. — "Av alla andar som
förneka är skalken den som minst besvärar mig."
Det står visserligen der Schalk, men ordet har
en helt annan innebörd i tyskan än i svenskan.
Gycklaren, ironikern eller något i den stilen
borde det heta.
Om vi därpå förflyttar oss till jorden och
lyssnar till Fausts första monolog, så visar det
sig, att han förutom av allmän leda vid
böckernas tomma värld hos Rydberg även lider en
smula av rimnöd. Han drar t. ex. sedan tio år
sina studenter "vid näsan med lärda fukter
upp och ner i krokar och bukter". Han
be-hjärtar inte alltid själv det goda råd han ger
Wagner: "Els trägt Verstand und rechter Sinn
mit wenig Kunst sich selber vor", inte ens när
han själv hos Rydberg formulerar det så här:
Sunt vett det konstlar allra minst,
det låter säga sig ändå.
I den monolog, där han besluter sig för att ta
avsked av livet, börjar han sitt tunga tal:
Blott den går fri från hopplöshetens smärta,
vars sinne hänger fast vid idel fnask.
Rydberg går i land med konststycket att med
ett enda enstavigt ord fördärva hela
stämningen. Pokalen, vari han slagit upp giftet,
tilltalar han så: "Jag hälsar dig kristall, så
full av under" ("Icke griisse dich, du einzige
Phiole"). Det kan också kallas att "konstla".—
En av "hantverkssvennerna" (typiskt
ryd-bergskt ord!) utanför stadsporten kallar sin
kamrat "lustigkurre min!", vilket gör en
komisk effekt, som icke avses. Andarnas sång
utanför dörren, när pudeln-Mefistofeles fångats
i Fausts studerkammare, gör ett liknande
intryck med sitt:
Gammal fanderslurifax
mår som räv i sax.
Den frambesvurne djävulen klagar över att
hans välde blir allt mindre:
Ja, finge jag i lågan ej befalla,
så funnes ingenting apart för mig.
"Nichts Aparts" står det i tyskan, och
såtillvida kan översättningen berömmas för sin
formella trohet, men apart är icke svenska utan
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
