Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Dickens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DICKENS
sätt hindrade han en annan gång bara genom
sitt personliga lugn panik att utbryta i en
överfull lokal, då den gasramp, som han medförde
för sina uppläsningar, och i vars sken han
framträdde, föll ned och eldsvåda befarades.
Dennesamlade, energiske, särskilt ekonomiskt
klarsynte man, som hänsynslöst kastade sina
medhjälpare och förläggare över bord, då
samarbetet klickade, och som icke tvekade att riskera
hela sin amerikanska popularitet genom att
omedelbart efter ankomsten till USA ta upp den
ytterst penibla frågan om de amerikanska
tjuvtrycken av europeisk litteratur — denna
klarögda verklighetsmänniska var icke bara i sina
böcker en fantast och en dåre — han var det
också ibland i sitt eget liv. Han älskade som ett
barn de improviserade, vettlösa upptågen. En
gång hade han dansat med sköna kvinnor ute
på en hamnpir, och efter dansens slut skulle de
från pirens spets invänta tidvattnet. Han grep
då en ung dam, ryckte ned henne på den mark,
där vattnet när som helst skulle komma
inströmmande, tryckte henne mot en påle och anhöll
att få hålla henne fast där, tills vattnet dränkt
dem båda. När hon gjorde förtvivlat motstånd,
viskade han i hennes öra: "Tänk på den spalt
i Times, där man dramatiskt kommer att skildra
den förtjusande Eleanor P:s öde — dränkt av
Dickens i ett anfall av dementia! Streta inte
emot, stackars lilla fågel! Du är hjälplöst i
klorna på den här banditen!" Vattnet kom
strömmande runt deras knän. "Min klänning,
min bästa klänning", skrek flickan. "Klänning",
svarade rövaren, "tala inte med mig om
klänningar, nu, när vi redan står på randen till det
stora mysteriet. Offrar jag inte själv ett par
spritt nya skor, som jag ännu inte har betalat! ?
Bort med sådana låga tankar!" I sista stund
släppte han sitt offer.
Under sin sista resa till Amerika, då han
redan var en fysiskt bruten man, råkade han
säga till en följeslagare, att en rad målade villor
alldeles såg ut som de målade kulisshusen i en
pantomim. I nästa sekund hade han rusat fram
till närmaste port och, imiterande en clown i en
harlekinad, bankat med knytnäven — inte på
dörren, ty då skulle (den tänkta) kulissväven
ha spräckts, utan vid sidan av den, varefter
han sträckte ut sig framför dörren på
clownmaner, för att den omtumlade innehavaren av
lägenheten skulle falla på näsan över honom.
Så steg han högtidligt upp och gick vidare.
Han älskade också att uppträda excentriskt
klädd -—- skägget lade han sig till med för en
privat teaterföreställning men behöll det sedan,
han vårdade omsorgsfullt sitt frappant vackra,
lockiga, bruna hår, hans klädsel var nästan
zigenaraktigt färggrann och extravagant. Han
spelade ständigt en roll. Livet självt
bemästrade han lätt, men det räckte aldrig till
för hans behov — det behövde förgyllas,
förvrängas, karikeras, belysas. Ty han hade — i sin
fantasi — upplevat en värld, som var tusen
gånger mer spännande, rörande och grotesk än
den, som omgav honom.
Taine trodde, att Dickens aldrig kände
verklig glädje, att han innerst var sorgsen.
Chester-ton trodde sig i hans innersta under all oro och
nervositet finna en underlig kärna av ro och
fasthet; på bottnen av hans väsen fanns "en
plötslig stillhet och j ämvikt". Bådadera är
gissningar. Dickens var mycket öppenhjärtig —
till en viss punkt, men han har aldrig avslöjat
sig själv, och massor av tidigare brev brände
han hänsynslöst. Närmast hans väsens
sällsamma kärna kommer man, om man nalkas
det mest överraskande och chockerande steg
han tog under sin bana — hans skilsmässa.
3
Ännu i Erik Lindströms kunniga bok om
Dickens av år 1930 finns en skildring av hans
skilsmässa, som är fullkomligt orealistisk. Det
sägs där, att Dickens tycks ha "spjärnat mot
sin egen hemliga önskan och sökt undvika skils-
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
