- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XV. 1946 /
805

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

Teater

Silkeborg av Kjeld Abell. Dramatiska
Teatern.

"Silkeborg" är ett mycket gott prov på Kjeld
Abells mognade konst. I hans produktion intar
dramat en central placering och anknyter,
tekniskt och motivmässigt, till flera av de
föregående styckena. Man vågar spå att
skådespelet också framdeles kommer att hävda sig
som ett av den unga danska dramatikens mer
väsentliga verk.

Kjeld Abells utveckling påminner på något
sätt om Pär Lagerkvists: bägge har fått
modifiera sin tidigare avancerat ensidiga bildkonst
och rucka den dramatiska kalkylationen till
ordets, dialogens favör. Dramatisk teknik är ju
i hög grad en fråga om ekonomisering.
Diktvolymen är på ett ungefär bestämd redan på
förhand, och bestämd av hänsynen till vad
den ärade publiken rår med utan risker för
hälsa och nattsömn; fara för utmattning
inträffar, enligt bästa källor, efter cirka tre
timmars energisk bearbetning under mer eller
mindre gemytliga former.

Författaren till "Melodien, der blev væk"
och "Eva aftjener sin Barnepligt" kunde utan
svårighet bevisa att han snappat upp något
väsentligt av nöjesfältens hemligheter och lät
under demonstrationen samtidigt ett antal
radikala spjutspetsar kittla småborgerskapet
i naveltrakten. Men dessa tidiga, av sketcher,
revyinslag och allehanda glada, okynniga
upptåg dominerade stycken hade ett fel: de
saknade egentlig dramatisk spänning. Eller rättare
sagt: de var inte av det slaget att där kunde
bli någon vidare spänning. Bildserierna avlöste
varann villigt och punktligt. Kjeld Abell, själv
praktiserande teaterdekoratör, lärde sig
tekniken perfekt. Han var uppslagsrik och
artistiskt raffinerad. Han bestod sig själv med
regiinfall. Men han fick omsider lära sig
ekonomisera lite annorlunda.

Med "Anna Sophie Hedvig" reviderades
tekniken. Dialog och människoskildring gavs
mer utrymme, på bildmaterialets bekostnad.
Samtidigt skiftade innehållet karaktär, utan
att ändras fullt så radikalt. Perspektivet blev
vidare. De tidigare historierna om
småborger-skapets konventionalism och livsfattigdom var
ändå små familjeangelägenheter i förhållande
till de problem av världsformat som Kjeld
Abell nu gav sig i kast med, känslig för det
europeiska dramats egen dynamik. Fördenskull
släppte han inte kälkborgarna. Dem gav han
fortfarande på tafsen. Men de tappert stretande
vardagshjältarna, män, kvinnor och barn av
släktet Larsen, fick nu vittna om den lilla
världens principiella betydelse för den storas
strategiska problematik, och så fick de visa hur
mycket mer spännande striden blev när den
förlades till människors bröst och själar.

I den belysningen är det vi får se
"Silkeborg". Kälkborgarna, som vi kan kalla
Anti-Larsens, har blivit anpasslingar eller åtminstone
svävningar. De fortsätter med att ingenting
förstå och ingenting riskera, och struntpratet
flyter alltjämt stilla och utan dån. Andra, de
äkta Larsens, upplever ockupationen som
moraliskt problem, och det är de som reser upp
staden Silkeborg till en symbol för den lilla
världens försvarsmöjligheter: "En Borg af
Silke ... Allevegne møder man kun Stof der
vajer og vifter og giver efter. Slaar man, er
det i en Dyne der ikke giver Genlyd." Där har
tysken ändå ingen chans mot den lilla
demokratin. Larsens av Silkeborg har lärt privat
partisanteknik av den store Bøjgen. Här kan
lärarinnan Anna Sophie Hedvig, som i en
förtvivlad stund bragte despotismens representant
om livet, räkna med förståelse. Det är den unge
Jørgen som övertagit hennes uppgift. Men
Kjeld Abell visar denna gång en skarpare blick
för det vanskliga och komplicerade i de bägge
kontrahenternas personliga problem.

Därmed är inte sagt att psykologin i dramat

805

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0821.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free