Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
utan motstycke i Norden, Munchsalen. Där är
man i heligt rum, förstummad av geniet, vars
hela konstnärslopp drar förbi i idel huvudverk
på dessa fyra, fruktansvärt imposanta,
underbart välklingande väggar.
Jag fick också titta in i Rådhuset, som nu
befinner sig på inredningsstadiet och beräknas
stå färdigt 1948 efter att ha dragit en kostnad
mångdubbelt större än den ursprungligen
kalkylerade. Nere vid hamnen med sina väldiga
tornflyglar är Rådhuset en pylon, själva porten
till staden, egyptiskt tung och sluten, en aning
överansträngd och ansträngande i sin
självmedvetenhet. Man törs knappast säga det, men
är det inte något diktatoriskt över denna
arkitektur, som har så föga med norsk
byggnadstradition att göra? En jämförelse med
Stockholms stadshus måste utfalla patriotiskt
tillfredsställande. Men denna bankvalvssolida
byggnad kommer att inrymma konstskatter av
imponerande resning. Henrik Sörensen
disponerar en jätteateljé högst uppe i ett av tornen
med fantastisk utsikt över fjorden, som denna
dag för en stund glittrar i solsken. Där arbetar
han ut detalj efter detalj till sin väldiga
komposition på ena kortväggen i den stora hallen —
den motsatta väggen är redan färdigdekorerad
av Rolfsen med en fresk över norskt arbetsliv
i den prismatiska kompositionsteknik som han
utbildat. Sörensens målning, till måtten
världens största oljemålning, är däremot
renässansmässigt klar och fast i kompositionen med
utomordentlig plasticitet och rytmiskt
sammanhang hos figurerna. Mycket märklig synes Aage
Storsteins fresk i ett mindre sidorum bli, det
är en folksaga med frihetens och
människorättigheternas seger som ledmotiv; den rinner
upp i franska revolutionen och slutar i Norges
befrielse 1945. Kan man tänka sig en
kombination av norsk folksageillustration och Picassos
"Guernica"? Ja, tydligen. Mittemot Storstein
arbetar Per Krohg på en fresk, men där var
det igenbommat, konstnären är i Paris. Folk-
sagedraget går igen också i Dagfinn
Weren-skiolds polykroma träreliefer med Eddamotiv
ute i loggiorna mot cirkelplatsen. Tre befinner
sig redan på plats, de övriga är under
utarbetande. Det blir något absolut nytt och friskt,
ett välgörande inslag av exotisk primitiv
smyck-glädje i den stränga exteriören.
Och så är det bara att tillägga, att ingen
som helst animositet mot svenskt och svenskar
kunde spåras, bara vänlighet och gästfrihet.
Hermann Hesse
inträdde sent omsider i nobelpristagarnas krets,
och att han kunde göra det med värdighet står
över diskussion. Akademin valde denna gång
en verklig diktare, som aldrig befläckat sig
med kommersiella skriverier och som
representerar den tyska kulturtraditionen i dess
ädlaste form. Hesse är en ytterst sammansatt
diktare, och utrymmet medger inte ens ett
försök till karakteristik. Vår lyckönskan kan
framföras med desto större värme som Hesse varit
en kär och ofta sedd gäst i detta magasin. Har.
inträdde 1935 som regelbunden korrespondent
över tyskspråkig litteratur i tidskriften, en
uppgift som han skötte med mästerskap och oväld
tills han i september 1936 måste ta avsked från
sin befattning, därför att han inte längre
uthärdade de angrepp som riktades mot honom
från såväl nationalsocialistiskt som
emigranthåll. Han har senare av ohälsa avböjt att
återuppta korrespondenserna. Lyrikern Hesse
presenterades av sin hängivne tolkare Johannes
Edfelt (som just sammanställt ett band
Hesse-lyrik på svenska) i n: r 6, 1937, dessutom har
två av Hesses mest utsökta noveller, "Tragiskt"
och "Tre diktare", i Anders Österlings
översättning varit publicerade i BLM, respektive
1937 och 1939. I detta nummer införes en
tämligen nyskriven essay av Hesse, vari hans djupt
personliga inställning till böckerna kommer till
uttryck. Georg Svensson
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
