Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bengt Anderberg: Kristofer. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT ANDERBERG
KRISTOFER
Han ligger i sitt mörka hus
ingen vind genom skogen går
sjön glimmar av vilande stjärnor.
Han tänker för sig själv:
så tyst som världen är nu mitt hjärta
så stilla som sjön mitt blod.
Vi vet ju vi som har levat länge
vi vet ju att döden. Vi känner ju döden.
Härförare såg jag med söndertrampade ögon
hjältar stupade kvävda av blod
vänner kamrater och fiender
stumma med gapande mun.
Vad var det för mening med svärden
som skrek så övermodigt mot sköldar och sten
den starkaste själv gick ju inte trygg.
Allt måste ju ändå svalna och stillna
allt har ju ändå sin kväll.
Jag ville tjäna den starkaste. Döden
jag ville
Men tyst. Vem ropar.
Han vänder sig i sängen
och lyssnar. Ingenting. Å det var ingenting.
Vid fönstret andas gardinen sakta
med stjärnor i vecken och rosendoft.
Han mumlar: mitt rum
mitt rum är fyllt av rosendoft
o blida skymning land av frid
som vidgas gränslöst kring de mjuka tingen.
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
