Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECExNSIONER
40-talistisk vattendelare
Erik Lindegren och Karl Vennberg :
40-tals-lyrik. Bonniers 1946. 4: 75.
Som det varit på prosans område under
senare år, så har det också varit på lyrikens:
skrivkunnigheten har ökat. Man har ibland
undrat om det alltid varit till förmån för
läskunnigheten. Man har vidare undrat hur
förlagskalkylen egentligen ter sig för ett modernt
dikthäfte. Är förlusten så liten att det lönar sig
att ta varje tänkbar chans? Eller har det blivit
så många unga som läser varandra att det
verkligen lönar sig? Eller gäller det helt enkelt
konkurrensen om topparna i en mycket bred,
svåröverskådlig och svårbedömd
diktargenera-tion? I så fall föreligger — med den
uppmuntran denna generation har fått ■—- en risk
att försämrade konjunkturer kan göra
majoriteten av den till ett poetiskt proletariat.
Inför detta massuppbåd av unga genier har
väl huvudparten av kritiken och publiken ställt
sig tvivlande och frågande, men attityden har
inte saknat ett visst förargat intresse,
underblåst av den pigga "40-tal", som till skillnad
från föregångare i den avantgardistiska genren
som "Karavan" och "Horisont" onekligen blivit
något av en publikframgång, kanske just genom
sin polemiska hållning. Emellertid kan det inte
förnekas att även en lyrikintresserad person
ofta känt sig förvirrad och haft svårt att
orientera sig bland alla dessa skalder, för vilka det
ibland reklamerats med att de inte gått ut
skolan. Lindegren—Vennbergs antologi
kommer därför i rätta minuten och kan sägas fylla
en verklig uppgift. Den innehåller ett urval av
tjugufem 40-talister, det betyder med andra
ord en ganska kraftig sovring. Vad man
möjligen kan invända mot antologin är att den med
sin starka koncentration blivit för samlad, för
"vacker", för kvalitativt jämn för att ge en
"verklig" bild av förhållandena på
lyrikmarknaden (man får väl kalla den så). Men ett
dikturval bör ju inte för diverse aktuella
synpunkter försumma sina chanser att bli
åtminstone i huvudsak bestående.
Bara att plöja igenom materialet torde ha
varit en uppgift av nästan encyklopedisk art,
men efter vad jag kan se har utgivarna tagit
sitt parti på det enda förnuftiga och omdömes-
gilla sättet: de har lagt huvudvikten vid ett
antal skalder av en redan fullt tydlig profil,
medan andra bara "så att säga får stiga fram
och avlämna sitt lyriska visitkort", de har
vidare inte satt en gräns vid något stipulerat
antal utgivna böcker utan tagit begåvningen
och mogenheten där de tyckt sig finna den,
även om så vore att det litterära bagaget
inskränkt sig till dikter publicerade i tidskrifter.
Största utrymmet har ägnats Harald Forss,
som fått inte mindre än tjuguåtta dikter. Med
all rätt: på denna sköna ton kan man inte ta
miste, även de egendomliga inkongruenserna
i språket förhöjer det intryck av musik och
mystik som hans förandligade lyrik kan ge en
läsare med öppet sinne. Urvalet av Bertil
Gedda, vars diktsamlingar ibland tyckts mig
en aning för voluminösa, är mycket fint och
bjuder på fynd som "Höst", i plötslig visionär
vithet jämförbar med Ekelund. Elsa Grave
intresserar med sin originella ton, ett slags
kylig flyktighet snuddande vid djup, och
Arne Nyman imponerar med sin stramhet och
sin oerhört artistiska förmåga att även föra
en alldaglig och, som det tycks, sliten bild
i hamn. En utomordentlig artist är också
Ragnar Thoursie i sin originella
surrealiserande naivism, medan Sven Alfons
förefaller mig vara mer av en estet. Av Erik
Lindegrens egen utveckling efter "mannen utan väg"
får man en intressant glimt i tre starkt
musik-inspirerade dikter av en mera romantisk
hållning än tidigare, av Karl Vennberg får man
sex tum kallt stål, men den sjunde dikten visar
även honom, åtminstone i uttrycket, på glid
mot ett slags romantik. Detta är bara en kort
uppräkning av väsentligheter. Skulle man, på
grundval av den bild antologin ger, söka fixera
denna generations förhållande till den
föregående kunde man säga att
30-talsprimitivis-men efterträtts av en mera komplicerad
sensua-listisk mysticism och att den "nya livskänslan"
visserligen fått en knäck av kriget, men en
ganska nyttig knäck eftersom den blivit mer
nyansrik och varierad — ändå har den
förblivit en stark, kanske styrkt, livskänsla. Den
har lärt sig att "commencer par le milieu" och
tillfoga konturer, bragelöften och program i
867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
