Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Harry Martinson: Den kosmiska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
till insikt om de kosmiska manifestationernas existens och deras betydelse ifall man vill
dubbelbetydelse: deras betydelse för Livets vända denna existens i hastig död.
KUNSKAPEN SOM SITUATION
Kunskapens möjlighet är ett med
kunskapens situation. Kunskapen kan därför aldrig
tänkas som absolut. Däremot kan den hänvisa
till ett absolut.
Einsteins relativitetsteori är en hänvisning
till ett absolut: det fyrdimensionella kontinuet.
Men kunskapen om detta är speciell, ty den
handlar om ett universum som är anordnat
med oändligt mycket hårdare fysikaliska
manifestationer än Livet. Och eftersom Livet
utgör det kontinuum varifrån observationer
och mätningar kunna göras (ty man forskar
inte stående inne i Solens elektriska orkaner,
eller från centrum av Andromeda, eller hukad
inne i atomen), så har kunskapen i
förhållandet till Livet den situationen att den i
absolut mening är beroende av Livets
manifestation såsom en plattform för kunskapens
möjlighet.
Från denna plattform, med dess
diskontinuerliga komplex av rumstider, kan den
absoluta storheten fastställas även om
observationsplattformen är relativt stor eller relativt
liten i förhållande till andra tänkbara
observa-tionsplattformar belägna i andra världar inom
ett absolut fyrdimensionellt kontinuum. Men
detta betyder inte att man utan vidare kan
till-lämpa de för ett totalt kosmos allmängiltiga
fysikaliska fenomenen och reaktionerna direkt
på Livets kontinuum. Bevis därpå ha vi i det
faktum att det finns livsfarlig strålning från
radioaktiva ämnen. Ty Livet som situation i
kosmos innebär en anpassning i förhållande
till det övriga kosmos, och den centrala
principen för en sådan anpassning måste sökas
i vad som kan visa sig vara Livets sätt att
infatta sig i ett större fyrdimensionellt
kontinuum.
Varje fenomen som inte är strålning, men
strålningens källa eller strålningens mottagare,
har jämfört med det övriga kosmos inte bara
sin relativitet i förhållande till detta, utan
också sin gyralitet.
Relativitetsteorin måste därför kompletteras
med en gyralitetsteori, grundad på en
biocen-trisk värld och dess manifestationer.
LIVETS GYRO
Det är således inte om den hårdfysikaliska
världen vi nu ska tala, men om Livet, i en
tid då detta hotas av en farligare trojansk
häst än kanske någonsin tillförne. När
vetenskapsmännen bräcker upp portarna till ett
fysikaliskt kosmos, som naturen själv genom
sina anordningar gjort allt för att vi ska vara
fria ifrån och obesvärade av, då är det tid att
man säger ifrån, och att när man säger ifrån
grundar sig på giltiga skäl, som kunna komma
även de exakta vetenskapsmännen att stanna
till och lyssna.
Det är tid att man pekar på vad som synes
vara ett faktum, nämligen att Livet djupast sett
existerar uteslutande genom den gyralitet det
begåvats med, och som gör att det kan vara,
bibehålla sig, fortplantas och utvecklas inom
en egen gyrovärld: i en gyral infattning vari
även vetenskapens vagga stått.
Låter man genom provokat och forceringar
ett direkt-fysikaliskt kosmos sippra in i detta
Livets gyro kan det hända (och det kan komma
smygande) att livet på vår planet blir så
fysikaliskt dominerat, att Livet förlorar den rytm
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
