Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Alfred Kazin: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED KAZIN
föreisen mellan amerikanskt och europeiskt
kynne. Men trots allt detta bygger den mera
på vad alla kvinnor har gemensamt än på de
egenskaper en fin och känslig författare delar
med en annan. Miss Boltons roman är
nämligen skriven ur en storstadskvinnas synpunkt,
om dagens New York, uppriktigt och med en
överraskande jämn lyrisk underton. Man kan
— fast avgjort utan att göra boken rättvisa —
karakterisera den som ett försök att projicera
en kvinnosjäl på hela den livssyn, som New
York förkroppsligar, att transformera ett
ögonblick i det amerikanska livets larmande parad
in i en kvinnlig iakttagares levande tankar.
Det som ger "Do I Wake Or Sleep?" dess
särprägel är en intelligens, en förmåga till den
karaktärsteckning, vari romankonsten består,
som vilar på en förvånande objektivitet. Miss
Bolton har mycket djupgående kunskaper om
Amerika och amerikanerna — hennes
reflexioner om vårt folk är utomordentligt kloka —
och trots detta bibringar hon en på något sätt
intrycket att hon inte är direkt inblandad i den
värld hon beskriver. Hon har sett alla dessa
gator i New York, restaurangerna på Third
Avenue, cocktailbjudningarna och
journalfilmerna utan att påverkas av dem. Hon vill
gärna förstå, inte döma och hon vill med hjälp
av denna förståelse fånga det trevande, det
ohyvlade, det kusligt förväntansfulla och de
upprepade katastroferna i ett liv, som alltid
brusar fram i full fart. Hennes ämne är
amerikanen och europén i New York, hennes tid
de sista fredsdagarna — boken börjar
ypperligt med att de tre huvudpersonerna äter mid-
dag tillsammans på världsutställningen 1939,
förstrött blickande på den amerikanska
teknikens uppradade rikedomar. Jag kan inte
erinra mig någon roman från de senaste åren
som så väl fångat tonen i newyorklivet, utan
att enbart sträva efter en dokumentarisk bild,
och som därmed fångat både villrådigheten
och den yttre glansen i Amerika.
Innan jag slutar måste jag säga några ord
om John Herseys "Hiroshima", den första
fullständiga rapporten angående det elddop
den japanska befolkningen i denna tragiska
stad fick genomgå sommaren 1945. Jag kan
inte se mycken skillnad mellan mr Herseys
romaner och hans utrikeskorrespondenser. Jag
anser honom inte vara någon konstnär, men
en mycket skicklig och sympatisk reporter.
"Hiroshima" erbjuder ett utmärkt exempel på
hans metod när den är som bäst. Hersey for
till Japan för The New Yorker och beskrev så
gripande sex människoöden i Hiroshima, att
tidskriften ägnade ett helt nummer åt hans
reportage, vilket nu även utgivits i bokform1.
De många amerikaner, vilkas samveten
besvärats av att atombomben kom till
användning, har funnit boken än mer gripande. Men
trots dess förtjänster är det svårt att gissa
vilken social nytta den kan ha gjort. Dess
verkliga resultat har varit ett slags hot, understött
av rädsla: så gick det för japanerna och så kan
det gå för dig också o. s. v. Mindre sensibla
journalister har använt boken som en varning,
resten har nöjt sig med att betyga sin
högaktning för dess mänsklighet. Och det är inte nog.
1 "Hiroshima". Norstedts 1946. 4: 75.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
