Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
Joseph Conrad: The Shadow Line. Typhoon.
The Nigger of the Narcissus. Everyman’s
Library. Dent. London 1946.
När Teodor Jozef Konrad Korzeniowski
beslöt sig för att skriva sina romaner på engelska
var detta en hedersbetygelse av ett slag, som
nationer i motsats till enskilda människor
sällan får mottaga. Visserligen hade den i detta
fall föregåtts av vad många engelsmän kanske
uppfattar som ett ännu större utslag av
uppskattning: — den blivande författarens
helhjärtade anslutning till brittiska handelsflottans liv
och traditioner. I själva verket kompletterar
dock de två slagen av komplimanger varandra;
de egenskaper, som Conrad beundrade hos
England och engelsmännen var just desamma,
som han i sin polska överklassmiljö
uppfostrats att beundra, men hos engelsmännen
förenades de alla eller om man så vill
systematiserades på ett sätt, som särskilt tilltalade hans
hos en polack ovanliga förkärlek för yttre
återhållsamhet. Det finns ingen anledning att
förmoda att han fann engelsmännen modigare
eller hederligare än sina egna landsmän, men
han fann dem nog mer hyfsade när det gällde
att ge uttryck åt sin manlighet och mera böjda
för att ta lätt på den personliga erfarenhetens
bistrare sidor. Det var helt enkelt public
school-traditionerna (då lika litet som nu uppehållna
av gamla public school-elever enbart), som
Conrad beundrade och grep sig an med att
hylla — med Lörd Jim, med kapten Lingard,
med hjältarna i "Youth" och "The Arrow of
Gold", med de tystlåtna, piptuggande
berättarna i så många av hans historier.
1880-talets engelske gentleman är en
svår-fångad figur, vilken klass han än må tillhöra,
men genom räckvidden hos sitt temperament
och sin fantasi befann sig Conrad i en
förträfflig utgångsställning, som tillät honom att
rätt uppfatta grunddragen och betydelsen hos
denna typ, vars rötter sträcker sig bakåt i tiden,
förbi Corneille ner till det spanska 1400-talets
ideal. Kärlek och plikt — i det fullständiga
accepterandet av dessa två begrepp ryms både
problemet och lösningen för en livsåskådning,
som endast behövde dessa två ting för sin
fullkomning. Ett sådant moralsystem har endast
tillfälligtvis förbundits med en kristen tro, det
är i grunden stoiskt — och har just i våra
dagar återvänt till denna utgångspunkt. I denna
åskådning spelar tystnaden en viktig roll, likt
de stora pausernas i Beethovens musikaliska
stil, en tystnad, som dock inte är ett rent
tomrum, utan ett slags övergångstillstånd. Vid
tillfällen av andlig kris måste ord med
nödvändighet bli ett slags bedrägeri, en utspädning
av personligheten. Smak betyder i detta
sammanhang alltså förmåga att begränsa det
out-sägbara. I sina mästerliga variationer på denna
spöklika passacaglia dokumenterar sig Conrad
som den siste av 1800-talets stora
romanförfattare, och det var fullt stilenligt att han
endast med några år överlevde Henry James,
för vilken han hyste stor beundran och av
vilken han lärt mycket. Med all sin finmejslade
uttrycksfullhet lägger båda dessa författare
största vikt vid tystnaden, tystnaden driven till
sin spets, och med den uppnår de sina finast
avvägda konstnärliga effekter. Ur en synpunkt
är deras berättelser uppbyggda på att de
kulminerar i tystnad — deras sköna ögonblick, som
James skulle ha sagt. Så dör t. ex. Millie Theale
utan att säga Käte och Dunsher vad hon
egentligen tänker om dem, Isobel Archer återvänder
till sin man utan att säga det sista ord till
Caspar Greenwood, som skulle förklarat hennes
beslut och gjort det överflödigt. The rest is
silence — för Lörd Jim likaväl som för Hamlet
och Madame Bovary; hjälten och hjältinnan
i "The Rescue" blir mera talföra först när deras
kris är över, och Mrs Goulds charm ligger för
Nostromo liksom för oss i allt det hon inte säger.
På en lägre nivå, men med motsvarande
stegring av den dramatiska intensiteten befinner
sig den ovisst uppehållande tystnad, som Con-
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
