Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Willy Strzelewicz: Brev från Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN TYSKLAND
ännu svagt pulserande organismer.
Befolkningen måste tillbringa kvällarna i
källarvåningarna, i nödtorftigt reparerade rum eller
i de överfyllda bostäderna i de skonade
stadsdelarna. Det är självklart att de med all kraft
söker komma bort från detta elände. Konsten
är som en räddningsplanka för drunknande.
Klamrar man sig fast vid den, så kan man se
rymden och åtminstone för några timmar
glömma ruinerna, bristen på livsmedel, kläder
och bostäder, den osäkra framtiden och
tomhetskänslan. Med en känsla av andakt
församlar sig människorna därför i de få ännu
bibehållna och ofta bara provisoriskt inredda
lokalerna. Man följer föreställningarna med
koncentrerad och spänd uppmärksamhet och
med en känsla av stegrad tacksamhet som tar
sig uttryck i det entusiastiska bifallet, åt vilket
skeptiska konstrecensenter redan ofta skakat på
huvudet.
Likväl är denna känsla av stegrad
tacksamhet alls inte obefogad. Inte bara från publikens
sida utan framför allt från artisternas håll
är en stegrad ansträngning av nöden för att
med någon framgång åvägabringa
föreställningarna. Det vet varenda åhörare. I de flesta
städerna är konsertsalarna, opera- och
teaterbyggnaderna antingen försvunna eller skadade.
Artisterna endast gasterar i de lokaler som
återstår. I börshuset i Frankfurt, vilket blev
någorlunda skonat, spelar inte bara operan,
där finns också handelskammaren, börsen och
andra stadens institutioner. Det kostar
ansträngningar att få lokaler för repetitionerna.
Dessa sker under vintern i oeldade salar. Det
är inte lätt att skaffa stolar åt åskådarna,
klädhängare, lim, spik och tyg för att bygga
upp en scen, kostymer för skådespelarna och
sångarna, noter, strängar och stråktagel åt
musikerna, papper och tryckpress för biljetter,
program och anslag. De städer, som fått sina
teaterbyggnader lagda i aska, har en förtvivlad
konkurrens med de städer, som bevarat sina
teatrar, för att få behålla sina ensembler, vilka
kan engageras av de gynnade städerna.
Vid betraktandet av sådana svårigheter
förstår man vilken energi som är nödvändig för
att genomföra ett sådant program som det
jag har framför mig från operan i Frankfurt.
Detta programblad upptar för den gångna
spelsäsongen ett förstauppförande av en opera av
Händel, fem nyinstuderingar, bland annat av
Fidelio, Margarete, Tsar och timmerman, fyra
repriser, t. ex. av Tosca, Figaros bröllop och
Läderlappen, dessutom en Beethovenafton, två
Verdiaftnar, en Hindemithafton, en
Puccini-afton, två dansaftnar och en operettafton. För
den kommande säsongen planerar operan sex
noviteter, bl. a. Alban Berg, Debussy,
Stra-vinskij, tjugutre nyinstuderingar, bl. a. Händel,
Mozart, Offenbach, Puccini, Rossini, Richard
Strauss, Tjajkovskij och Verdi, sju repriser,
flera operett- och sex balettnyinstuderingar,
bl. a. Debussy, Stravinskij och Bartok.
Programmen från andra scener uppvisar en
liknande rikhaltighet.
Teatern med sin mindre apparat har det
något lättare ställt än operan. Likväl är
förhållandena här inte i väsentliga avseenden
annorlunda. Teatern överraskar inte bara med
ett rikligt program, också dess strävan att
aktualisera den moderna, framför allt den
utländska dramatiken faller i ögonen. Självfallet
upptar först och främst klassikerna, såsom
Goethe, Schiller, Shakespeare och Lessing, en
stor plats. Men vid sidan av dem spelar
amerikanska och franska dramatiker som Wilder,
Anouilh, Giraudoux och Cocteau en betydande
roll.
Svårigheterna är naturligtvis särskilt stora
på de håll, där den tekniska apparaturen har
större betydelse. Radiostationerna måste
mödosamt samla ihop sin tekniska utrustning från
olika håll. Den film, som stått upp på nytt,
kämpar förtvivlat för sin tillvaro. För kort tid
sedan började man med den första konstnär-
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
