Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Willy Strzelewicz: Brev från Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLY STRZELEWICZ
liga filmen i brittiska zonen. Regissör är
Hel-mut Käutner, som också är känd i Sverige
genom sina filmer "Det gåtfulla leendet" och
"Under broarna". Filmen heter "I de dagarna"
och handlar om en bils öde och de mänskliga
upplevelserna under de senaste åren. När man
började med upptagningarna för denna film
hade man ännu inte någon ateljé till förfogande
utan måste företa inspelningarna på Hamburgs
bombade gator. Käutner uttryckte för en
pressrepresentant sin förargelse över att han var så
beroende av vädret i Hamburg. Med
galg-humor yttrade han sig också om alla andra
svårigheter. "Teater kan man spela med
pappkulisser", sade han, "men filmen behöver
förstklassig rekvisita." Det dröjde ett helt år, innan
Käutner hade skaffat sig allt material han
behövde.
Också litteraturen, förlags- och
tidskriftsväsendet kämpar segt för tillvaron.
Publiceringen av en bok, en tidning eller en tidskrift,
öppnandet av en förlagsrörelse är beroende av
licens från vederbörande
ockupationsmyndighet. Det första villkoret för erhållande av licens
är ett sobert politiskt förflutet. Men i och med
att man erhållit licens är bara det första steget
taget, sedan begynner kampen för att erhålla
papper och få tillgång till något av de ännu
användbara tryckerierna. I fråga om papper
har östzonen det bättre ställt än alla de tre
västzonerna, och det märks utomordentligt
tydligt på bokmarknaden. I östzonen kan upplagor
på 30 000 ex. och mer utges, medan
upplagesiffrorna i t. ex. den amerikanska zonen rör
sig omkring 5 000 ex. Intill 10 juli 1946
lämnades ensamt i den amerikanska zonen licens
för 207 förlag och 607 böcker resp. broschyrer.
Sedan dess har detta antal ytterligare vuxit.
Siffran förefaller stor, också om man måste
betänka att det inte alltid finns lika många
verkligt arbetande förlag som licenser.
Nu får man i varje fall inte glömma att
efterfrågan på "trycksaker" är utomordentligt stor
i Tyskland och att man på grund av de små
upplagesiffrorna alltjämt får skatta sig lycklig
om man överhuvud kommer över ett exemplar
av boknyheterna. Hur stor efterfrågan är, ser
man på de långa köer människorna bildar bara
för att få en tidning; men det framgår också
av ett samtal som jag hade med redaktören
för en stor tidskrift. På min fråga: "Hur går
det för er tidskrift?" svarade han lakoniskt:
"Bra •—• alltför bra. Vi är tvungna att höja
upplagan från 20 000 till 35 000, men hittills
har jag inte kunnat se hur vi ska kunna
genomföra den höjningen." I jämförelse med denna
efterfrågan är förlagsverksamheten ännu inte
så livaktig, hur omfångsrik den än kan tyckas
vid en första överblick.
Säkerligen är ansträngningarna,
uthålligheten, idérikedomen, som döljer sig bakom
dessa fakta och siffror, imponerande. Allt detta
talar också för idealismen hos en liten skara
som i en förstörd värld åter vill samla gamla
värden och ge dem ny mening. Likväl får
man inte den befriande känslan av att stå inför
en på god grundval inledd, självständig början.
Ännu är inte desorienteringens dagar
överståndna, och tiden för en beslutsam inre
samling är ännu inte inne. Liksom på alla andra
områden anlitar tyskarna också i fråga om
konst- och kulturlivet först och främst ännu
den förhandenvarande substansen -—- utan att
först kunna tillföra den nytt material.
På de många konstutställningarna visar man
huvudsakligen den av Hitler såsom "urartad"
utrangerade konsten. Här kommer ständigt
igen sådana namn som Nolde, Schmitt-Rottluff,
Carl Höfer, Kokoschka, Kandinsky, Klee,
Fei-ninger, Gross och andra. Det rör sig alltså
mestadels om tavlor från 1920-talet och om
exempel på en inte längre aktuell stilströmning.
Om nya unga målare med ny, självständig stil
är det knappast fråga.
Förläggarna är missnöjda med de unga
författarna och de nya manuskripten. Dessa
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
