Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ljusmusik
Gunnar Björling: Luft är och ljus.
Söderström & Co. Helsingfors 1946.
I Gunnar Björlings sista diktsamling, "Luft
är och ljus", finns ett par rader, som tolkar
inte bara denna diktboks syfte utan återger det
väsentliga i Björlings konst överhuvud:
det minsta skall öva
sin allsmäktighet.
Gunnar Björling är en diktare för vilken allt
är betydelsefullt. Hela hans konststrävan är ett
intensivt inträngande i stunden, att åter och
åter vinna stunden som något helt och
outplånligt, att komma nära det innersta i varje
rörelse, varje ljud, varje tystnad. Man märker
detta särskilt i hans nya diktsamling, om den
också nära ansluter sig till vad som tidigare
gjorts. Så erinrar man sig några vackra rader
från "Fågel badar snart i vattnen" (1934):
du skall älska i din dags outplånliga ringar
och strida din strid som en gul lök med ihopvecklade
kläder
och alla dagarna är dina kärnors skal.
I den stund då det minsta har blivit
allsmäktigt, uppstår förbindelsen, gemenskapen,
alla tings och själars samhörighet. Vi själva
är med om denna skapelseprocess, upplever
ångesten, bitterheten och glädjen i strävan att
åter och åter vinna dagen och leva i dess ljus.
Luft är och ljus. Liksom i den förra
diktsamlingen — "Ord och att ej annat" — är ljuset
diktarens betydelsefullaste symbol. Luften och
ljuset är det som förenar allt, kommer nära
allt, det som inte har begränsning, det som
ständigt går vidare mot det osägbara. Mörkret
är ensamhetens symbol. I ljuset uppenbaras
allts gemenskap:
Vad blomster höljer mina stränder
vad ljuvt att denna dag inandas
hopp i ögonen
och dröm av ögonhåren
en kägla ljus
för allts gemensamhet.
Ja, en dikt vill återge själva ljusstoffet, det
skapelserena som varje dags ljus bär inom sig:
det osudlade
en luft och blomma
och likt ljus, ett vatten
uppifrån
likt en musik
det vita ljus
det ej skinliga.
Ljuset är allomfattning och obegränsning.
Det når fram till allt och det når bortom allt.
Det driver diktaren att skapa ett poetiskt språk,
befriat från den tyngande slutenhet och
begränsning, som språkets invanda följd och
associationsbanor för med sig.
göm ditt anlet
tala att ej du förstår
säg ords tons bärvidd
tankars mening kaleidoskopiskt
skiftande och ofullbordad.
Genom olika stilmedel söker Björling befria
språket från tankens gränsdragning. Det mest
använda hänför sig till meningsbyggnaden —
satser lämnas oavslutade genom att verbet
utelämnas. Men även själva ordbildningen har
samma syfte. Björling har bildat en ny typ av
tingord, som inte har det vanliga substantivets
bestämda karaktär. Det är en neutrumbildning
av adjektiv och particip. I stället för de
avlövade träden talas om "träds avlövat". Tanken
ledes utanför tingen själva till en upplevelse
av dold samhörighet. Kanske får man någon
gång ett intryck av att detta stilmedel används
blott för att undvika det vanliga utan att ändå
ge mer i sammanhanget.
Björling gallrar och sovrar inte sin poesi
på samma sätt som de diktare vilka med varje
dikt vill nå det musikaliskt avslutade och i sig
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
