Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
japanska. Att anknytningen till Fjärran Östern
är fullt medveten framgår av följande fem
rader, som till vttermera visso fått titeln
"Kalli-grafi":
Utifrån havet
kommer tre fiskebåtar dragande med dimma.
Med svart tusch
kasta lekande svärtor ned
några rytmiska penseldrag!
Det är givetvis en pastisch, men det finns
annat än pastischer i den graciösa lilla boken.
Fast står emellertid att poeten är bäst när han
följer receptet att efter lång meditation sätta
penseln på rispapperet (det är för tidigt att
säga sidenet) och måla i ett svep, liksom utan
att själv vara med. I bokens kärleksdikter
märker man nämligen hur artisteriet sjunker
så snart engagemanget tar vid. Detsamma kan
sägas om de arkeologiska eller geologiska
inspirationer han hämtat från ett Gotlandsbesök.
De bästa dikterna är de som arbetar med en
enda antydande linje, några sparsamma,
varandra komplementerande färgfläckar, och så,
till sist, den lilla nypan snusförnuft:
Glänsande av morgonens dagg
framkommer den skokrämsbruna snigeln
gäspande töjer han ut sin kropp
och fäktar somnambuliskt med sina horn
inman oändligt långsamt
han återgår till inmundigandet
av gårdagens olivgröna kremla.
Men jag som denna morgon
lovat hjälpa en ung fru med päronskörden
har inte tid att filosofera över sniglar.
Den avslutande prosaismen är kanske det
finaste stildraget av dem som Hellsing
övertagit. Man tycker sig se honom i en taoistisk
mantel, med händerna instuckna i ärmarna för
morgonkylan, något böjd, medan i bakgrunden
en broderad, körsbärsmynt skönhet (platt som
en planka och utan antydan till vulgära
cythere-iska attribut) gör en förfinat hjälplös
handrörelse mot en knotig stam. Gunnar Ekelöf
Kriser
Mirjam Tuominen: Kris. Söderström & Co.
Helsingfors 1946.
Disa Lindholm: Klara. Söderström & Co.
Helsingfors 1946.
Mirjam Tuominen hör till dem som skiljer
mellan de vanliga och de avvikande män-
niskorna, eller — som hon kallar det — de
lika och de olika. De olika har ofta ett
skuldförhållande till livet. För en sådan lönar det
sig sällan att bygga upp livet på enbart
harmonisk grund: förr eller senare skall andra,
hårdare, krav göra sig gällande. Jenny Duprés
i titelberättelsen, bokens längsta, har redan
i barndomen erfarit en oemotståndlig
konstnärsdrift att fördjupa sig i olyckliga, pinade
öden, att nedstiga i källarvärldar. På höjden
av sitt liv, som gestaltat sig harmoniskt, grips
hon av oro och svårmod, genomgår en luttring
i ensamheten och inser att hela hennes liv varit
en flykt från lidandet, en flykt också från
uppgiften. Det blir en uppgörelse mellan
determinism och ansvar, och man kan kanske säga att
Mirjam Tuominen kommer till en försoning
mellan två ytterligheter, där Kristus-gestalten
spelar rollen av medlare. Berättelsen är ställvis
personlig i sin själsanalys. Ibland återigen gör
den genom det retoriska ordvalet ett intryck
av utspekulerad skrivbordsprodukt. — De två
novellerna "Bortkastad kropp" och "Ett barn
har fölts mig" har nära samband med karelska
vinterkriget: den senare är en rik och varm och
genomlyst prosadikt, där författarinnan, milt
tröstande, söker ta fasta på det fruktbara som
kan födas till och med ur krig och undergång.
I bokens slut ikläder sig Tuominen en
satirikers skepnad — i Moravias genre, fast
from-sintare — och skärskådar, helt från brackans
synvinkel, den djupt beklagliga utveckling som
den gode sup- och sällskapsbrodern Mårten
genomgått till musikälskande enstöring. Måste
inte konsten, som kräver sådana offer och
medför sådana konsekvenser, anses vara en djupt
asocial företeelse? frågar författarinnan med
det spefulla allvaret hos en ulv i fårakläder.
Intelligens och analytisk begåvning är
Mirjam Tuominens kännetecken. Hennes mjuka,
musikaliska språk — påverkat av romansk
klarhet — kan återge tunga stämningar och
besinningsfulla, avklarnade och luttrade
själslägen. Skada bara att hon då och då glider in
i det polerat konventionella, det alltför
skönformat välljudande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
