Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
framhålla som ett viktigt element i det intresse
med vilket de stora männen bör omfattas.
K. A. Svensson är så förtrogen med Ekelunds
skrifter, så helt en av hans lärjungar, att han
utan att märka det har apterat mästarens stil
och uttryckssätt, något som en smula försvagar
intrycket av hans framställning.
Knut Jaensson
Porträtt av ett äktenskap
Harry Jacobsen: Strindberg och hans första
hustru. Översättning av Nils-Erik Bæhrendtz.
Bonniers 1946. 7: 50.
Det är tyvärr så att man inte kan glida över
Strindbergs förhållande till Siri von Essen.
Man måste ständigt återvända till detta
äktenskap, till dess upprörda förhistoria, till de sju
lyckliga åren och slutligen till den långa
ohyggliga dödskampen. Siri von Essen var kvinnan
i Strindbergs liv, och hon har inspirerat och
lämnat stoff till många av hans verk. Det som
borde vara viktigast för forskningen är att
undersöka, i vilken grad hon inverkat på
skildringen av Strindbergs kvinnogestalter, vad
hon betytt för hans diktning. Harry Jacobsen
följer emellertid i en i höst från danskan
översatt bok en annan linje: han försöker att ge
en bild av Strindbergs och Siri von Essens
äktenskap. Denna uppläggning är förvånande.
Inom svensk litteraturvetenskap förekommer
överhuvudtaget icke denna genre, och man kan
fråga sig om icke den renodlat personhistoriska
metoden endast i ringa mån bidrar till att
förklara diktarens verk.
Trots dessa invändningar mot genren i sin
helhet är boken både sakligt och stilistiskt
fängslande. Författaren har på ett måttfullt
och mycket finkänsligt sätt givit sig i kast med
sin delikata uppgift, och han har levt sig in
i Strindbergs personlighet på ett sätt som inger
respekt. Det blir inte någon försvarsskrift för
någondera parten utan ett allvarligt försök att
ge något av sanningen om detta äktenskap.
Jacobsen kommer kanske inte fram med några
nya synpunkter. I stort sett blir huvudlinjerna
oförändrade, men man får en på vissa punkter
något mera nyanserad bild av viktiga och
betydelsefulla avsnitt av Strindbergs äktenskap.
Han ägnar stor uppmärksamhet åt Marie
David, makarna Strindbergs danska väninna,
som hade en ödesdiger inverkan på deras
samliv. Man får en rättvis bedömning av denna
unga kvinna, som varken var den djävul i
människohamn Strindberg skildrar i "En dåres
försvarstal" eller enbart den beklagansvärda
kvinna, som möter oss i Karin Smirnoffs bok.
Familjens uppehåll i Köpenhamn belyses
ytterligare genom förstahandsupplysningar från Siri
von Essens kusin, fru Edma Stadge, född
Frölich. De bidrar till vår kännedom om Siri
von Essen. Av naturliga skäl kommer sålunda
de partier av boken, som behandlar uppehållet
i Danmark och makarnas danska förbindelser,
att uppta proportionsvis större plats än det
avsnitt, som berör tiden 1876—84.
Det är givet, att Strindbergs personlighet
blir belyst på ett mycket rikare och intensivare
sätt än hustruns. Och dock är det väl så att man
i en bok som denna väntar sig, att författaren
även skall ge en bild av Siri von Essen. Karin
Smirnoff har — som författaren påpekar —
gett en fin och taktfull bild av modern, men
den blir en smula blek och glättad. Dotterns
bild har ju också i väsentlig grad utformats
efter skilsmässan, och man får därför svårt att
göra sig en klar föreställning om den unga
friherrinnan och skådepelerskan, föremålet för
Strindbergs stora passion och urbilden för
hans temperamentsfulla och intensiva
kvinnogestalter. "En dåres försvarstal" ger här en
viss hjälp, men denna fruktansvärda bok måste
tas med den största försiktighet. Däremot borde
författaren ha ägnat Strindbergs och Siri
von Essens brevväxling under förlovningstiden
ett större intresse. Ty det är väl ändå icke
möjligt, att hennes brev endast är ett eko.
Ur dem talar en överspänd, temperamentsfull
kvinna, full av högspänd idealism och av
lidelse för konsten. Skilsmässan från Wrangel
var ett djärvt brott mot den konventionalism,
som rådde i de societetskretsar, till vilka hon
hörde, och vi måste komma ihåg att Strindberg
vid denna tid ännu ej var någon erkänd
storhet. Jacobsen har icke tillräckligt betonat dessa
sidor i hennes väsen, och bilden av henne blir
därför blek och intetsägande.
Jacobsen följer det strindbergska
äktenskapet ungefär fram till år 1887, då romanen
"En dåres försvarstal" avslutades. Strindbergs
känsla för familjen som något heligt blir
utgångspunkten för förklaringen av bokens
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
