Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Artur Lundkvist: Vítězslav Nezval, tjeckisk lyriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
ViTËZSLAY NE Z VAL,
TJECKISK LYRIKER
Vitëzslav Nezval, född 1900 i Mähren, räknas
som den störste möderne lyrikern på tjeckiska
språket. Han omtalas som en kortvuxen men
mycket massiv man, välkänd på
konstnärskaféerna i Prag, hans älskade stad, där han
kunde dikta var som helst och fann poesi
överallt. Med sin internationalistiska inriktning
besjöng han den fortskridande civilisatoriska
världsförvandlingen samtidigt som han
uppfattades som en talesman för den unga
tjeckoslovakiska republiken och var åtskilligt av en
helhjärtad hembygdsdiktare. Den sedvanliga
förbindelsen med den franska kulturen
markerade han med sin anslutning till surrealismen,
som under trettiotalet hade sin främsta filial
i Prag. Han omsatte surrealismens idéer på ett
starkt personligt sätt, med naiv och flödande
ursprunglighet. Hans lyriska fruktbarhet var
enastående, ett översvämmande ymnighetshorn,
en rad fantastiska eruptioner. Efter debuten
med samlingen "Bron", 1922, utgav han ett
tjugutal diktsamlingar, av vilka flertalet är
volymer på över 200 sidor. Bland de
karakteristiska titlarna märks "Akrobat",
"Nattens dikter", "Judisk kyrkogård", "Frukost i
det gröna", "Regnkappa av glas", "Den
abso-lute dödgrävaren", "Prag genom fingrar av
regn". Hans sista diktbok, "Fem minuters väg
från staden", utkom 1940 under den tyska
ockupationen och sjöng ut ganska öppet
mot förtryckarna. Nezval blev därefter häktad
och försvann spårlöst i ett
koncentrationsläger.
För denna framställning har jag varit
hänvisad till ett antal tolkningar av Nezvals dikter
(på franska utkom under trettiotalet ett urval
med titeln "Antilyrique" och den stora
frihetsdikten "Historisk tavla" har publicerats i "New
Writing and Daylight"). I övrigt har jag
anlitat uppsatser om Nezval av de tjeckiska
kritikerna Frantesek Götz, Arne Novåk och
B. Våclavek, som fru Jakerlovå ställt till mitt
förfogande. Jag gör heller inte anspråk på att
synpunkterna i det följande ska betraktas som
i första hand mina egna.
I likhet med Brezina var Nezval en lyrisk
begåvning med universell läggning: han
omsmälte med sin lidelse den omgivande världen
och ingöt den i sin lyrik. Han kände ingen
skillnad mellan naturen och kulturen: han
övervann naturen genom kulturen, som han i sin
tur förnyade genom naturen. Hans förhållande
till världen var instinktmänniskans, han ansåg
att förnuftsmässigheten bara hade giltighet för
den konventionella människan och betraktade
känslovärdena som de enda verkliga. Hans
poesi var en djupdykning i denna verklighet
med hjälp av en njutningslust, ett sinnligt
livsbegär, som kom honom att berusa sig med alla
naturens uppenbarelseformer. Han hade en
tendens att utplåna gränsen mellan människan
och hennes värld, liksom mellan poesien och
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
