Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - E. Bendz: Svanen och lyran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. BENDZ
undrande fråga: "Du bet så hårt att mitt hjärta
stannade", går just ut på det.)
Och så till "metoden"! S. lägger framför sig
ett lexikon, slår upp det på måfå och säger:
"Tredje ordet på första spalten till vänster,
sjunde ordet på andra spalten till höger!" (Och
drömmer under tiden om en prins, en rik
amatör eller skön societetsdam, som beställer t. ex.
fyra sonetter för ett bra pris.) Ett experiment,
6omi kain förnyas hur ofta som helst utan besvär
och tidspillan. Slumpen får avgöra när det
lyckas, d. v. s. när det rätta ordparet ger hans
fantasi en elektrisk stöt och väcker hans lust
att skriva. De fem första försöken slår slint; de
har tagit mindre än tio minuter. Det hela roar
honom, han kaniner sig pigg och förväntansfull.
Två minuter senare pimglar en liten
signalapparat i hans hjärna: Leqon ... Cénotaphe ...
Utmärkt! Han vet på sekunden att han fått ett
arbetsdugügt uppslag. Och i ett huj är hela
maskineriet i gång: reminiscenser och
små-plagiat, — Malherbe, Ronsard, Baudelaire,
etc., — snart maskerade till oigenkännlighet
och skickligt blandade med egna fynd och
påhitt. Det ena ordet ger det andra, prövas och
väges vart för sig och i alla upptänkliga
förbindelser. Genren är hans egen speciella:
abstrakt och konkret; filosofiska truismer i en
skrud av skimrande symboler; ett stänk
melankoli; en fläkt av antiken; och som bakgrund
till det hela minnena från azurkusten med sin
sol, sina hårda skuggor, sina cypresser, sitt
blånande hav. Versschemat är strax klart —
i strängt traditionell stil; allitterationer,
assonanser, cesurer, rim, etc., allt oklanderligt.
Efter en och ariman timmes angenämt lexikon,
plotter och funderande har hain första strofen
av odet "Legon d’un cénotaphe" fix och
färdig. Han är nöjd1: han har inte plågat sig ett
ögonblick eller ängslats för utgången; hasard
och beräkning, tålamod och fyndighet har
im>-gått en idealisk förening; allt har han fått till
skänks under mötet mellan vokabulären och
"insekten", som hain bevistat som "tredje man",
vilken bara sagt sin mening, gillat eller ogillat
och till sist "skrivit under" som en direktör ett
kontorspapper.
Hela proceduren är skildrad med ett så
bestickande sken av sannolikhet, och det lilla
diktfragmentet så vackert, att man ett
ögonblick glömmer att det hela är gyckel och parodi.
Valéry har så pass ofta och energiskt förfäktat
arbetsmomentets roll i diktandet och
överbetonat det tekniska på bekostnad av detta
andra, likväl primära, som man kan ge vad
namn som helst, att författaren till "Knock"
kunmat ge sin malis och sin burleska
uppfinningsförmåga fritt spel och anföra hundra
textställen till sitt försvar. Men han vet naturligtvis
bättre. Kort sagt, ett lyckat skämt, som troligen
inte upptogs alltför nådigt av föremålet.
Ännu en gång, åtta år senare, låter
författaren S. uppträda i sin berättelse (XXIV,
kap. 29). Vid en middagsbjudning någon gång
efter förra världskriget träffar S. Jallez (som
kan identifieras med författaren själv eller
åtminstone med hans "litterära halva" — den
amdra, den "politiska", är Jerphanion) och
lockas att tala om sin märkliga karriär. För
Jallez är S:s meteorlika framgång ett fenomen,
som trotsade all erfarenhet och sannolikhet.
S. tycker detsamma, men riktigt nöjd är han
inte: "Folk fortsätter att slåss om mina
originalupplagor. Förläggarna ligger över mig och
tigger om förord än till det ena, än till det
andra och bjuder gentila honorar... Det
besynnerliga, det häpnadsväckande är nämligen
att den officiella framgången inte har gjort mig
mindre begärlig för snobbpubliken. Och har
jag det i alla fall litet knalt, får jag skylla mig
själv: jag har för mycket om mig och
producerar rätt långsamt. Det hjälper inte att jag
får bättre betalt än det egentligen är värt,
finanserna är klena." (Yttrandet är med
säkerhet inte uppdiktat. Valéry beskärmade sig ofta
över sinia ekonomieka besvär och hade som
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
