- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
403

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - E. Bendz: Svanen och lyran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVANEN OCH LYRAN

alla fransmän en panisk skräck för att "sitta
trångt". För ett par år sen klagade han bittert
sin nöd i brev till mig själv ooh nämnde sin
besvikelse över det uteblivna Nobelpriset.) Om
sitt inval i Akademin säger S. att han först
betraktade det helt enkelt som "en
säkerhetsregel mot ett eventuellt fall ner i rena intet"; det
innebar i stället ett kliv uppåt på samhällsstegen
och en höjning av hans umgängesstandard:
"Jag älskar att träffa vackra kvinnor i den
högsta societeten... Skillnaden är avsevärd, det
kan jag försäkra. Jag får fler inbjudningar till
de mest exklusiva kretsar. Jag kan välja. Min
ställning är heller inte riktigt densamma: förr
var de vackra kvinnorna en aning beskyddande
mot mig; nu är det jag som beviljar ett
smickrande ögonkast och fem minuters samtal i en
vrå av salongen." Jallez är något generad av
denna naivt cyniska bekännelse och döljer

inte sin mening att varken mondäna relationer
eller ledamotskap i Akademin är en heder för
en man av S:s kaliber. Men han besinnar sig
och tillägger impulsivt: "Jag håller av er. Vi
håller av er allesammans. Ni skriver alltid så
vackert."

Med just dessa ord avslutar Jules Romains
episoden. Man anar varför. Han ville till sist
ha sagt vad som för honom i alla fall var det
väsentliga, sitt förblivande intryck, det han
verkligen kände: beundran, tacksamhet och
sympati för en trots sina svagheter högst
ovanlig man, som omsider röjt sitt rätta signum;
för de sköna ting han skapat; för en
konstnärlig ambition, som föraktade upptrampade
vägar och lättvunna resultat, som aldrig släppte
efter på sina omänskligt höga krav på
fullkomlighet och "inte ens ville erkänna för sig själv
vad en sådan hållning innebar av hjältemod".

403

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free