Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tyckt att Geijer blir en svårtillgänglig
författare så fort han kommer in på idealistisk
filosofi, på de abstrakta resonemang som äro till
övermått företrädda i detta urval. Men det kan
också bero på antologiredaktören, som givit
läsaren otillräcklig handledning. Texterna äro
inte kronologiskt ordnade utan grupperade
under vissa huvudrubriker som
"Personligheten", "Religion och filosofi", "Historia och
politik", "Sociala frågor" o. s. v. Frånsett att
dessa ämnesområden ofta glida över i
varandra, så kastas man här fram och tillbaka
i tiden och i Geijers produktion, och Kjellén
upplyser aldrig läsaren om den biografiska
och tidshistoriska bakgrund, utan vilken
texterna vanligen inte kunna begripas och
avnjutas av andra än specialister. Hela boken
gör intryck av hastverk; det förefaller rentav
som om den grundlärde antologiredaktören
inte alls stode i något personligt förhållande
till Geijer, som om han inte genomarbetat och
genomlevat stoffet i sitt eget inre, och hans
egen kommentar har därför på ett besvärande
sätt kommit att präglas av något slags filiströs
beskäftighet, därtill också av dålig stil. Trots
påpekanden av motsatt innebörd verkar det
som om Kjellén utgått från Geijers produktion
som en enhet, representativ under alla
förhållanden och alla skeden av hans liv; i varje fall
får man inte det rätta intrycket av Geijer som
en levande kraft i rörelse, en kraft i tiden, mot
tiden och med tiden.
Även de enskilda avsnitten kunde man i
några fall ha önskat annorlunda. För att belysa
personligheten har Kjellén sålunda tagit med
några brottstycken ur de oförlikneliga
"Minnen", som visserligen ge gott besked om Geijers
barndom och hans ungdoms fördröjda
utveckling, men sedan tvingas läsaren göra ett väldigt
kliv i tiden och tar del av ett par i och för
sig beundransvärda brev från avfallets och
ålderdomens år — medan den mogna
mannaåldern förbigås med tystnad! Under rubriken
"Historia och politik" borde breven från
England ha varit mer rikhaltigt företrädda i all
sin lysande konkretion — liksom breven till
hustrun överhuvud kunde ha utnyttjats vida
bättre — och i den berömda föreläsningen
"Om historiens nytta" saknar jag bittert den
centrala passus som inskärper ohållbarheten
i en moralisk neutralitet inför historiens och
samtidens blodiga världsdrama. Samtliga ut-
talanden i sociala frågor äro hämtade från
tiden efter avfallet, och den konservative
Geijer, som i framsynt misstro mot det
borgerliga penningväldet försvarade det
feodalt-patri-arkaliska samhället, har sålunda inte kommit
till ordet i detta urval. "Feodalism och
re-publikanism", med dess förkastelsedom över
machiavellismen och dess intressanta
paralleller mellan den svenska författningen av 1809
och den engelska av 1688 — paralleller som
mutatis mutandis efter 1830 skulle återfinnas
hos de franska doktrinärerna och då skulle
gälla julirevolutionens författning —, har till
förfång för helhetsbilden inte ens kommit med.
I uttalandena om litteratur och skön konst
göres ett hopp på trettio år, från ett brev om
musik till systern Jeanne Marie från 1805 till
en recension av Fahlcrantz’ "Ansgarius" från
1836, medan exempelvis ett citat ur skriften
om inbillningsgåvan borde haft sin naturliga
plats i denna avdelning. Däremot kunde i
mitt tycke samtliga brottstycken ur "De blå
böckerna" saklöst ha utelämnats — de ha
ingenting eller nästan ingenting att säga den
möderne läsaren.
När allt kommer omkring förmår dock ingen
antologiredaktör i världen att förvanska
glansen hos ett antal av dessa Geijer-texter, som
höra till riksklenoderna i den svenska
kulturens skattkammare. Full av betagenhet
talman återigen — för vilken gång i
ordningen? — del av sådana ting som
hembygdsskildringen i "Minnen"; personlighetstankens
utformning i de numera klassiska teserna om
jaget som inte kan tänkas utan ett annat jag,
utan en motsats av samma slag; betraktelserna
över hur man blir en "kristen på egen hand";
fastslåendet av att all mänsklig bildning först
och sist är samhällsbildning, all verklig
kunskap kunskapen om rätt och orätt och redan
därigenom ytterligt svår att förvärva; det ännu
i dag mer än någonsin aktuella påståendet, att
bourgeoisien "gjort sin egen angelägenhet —
till världens" (s. 146); den häpnadsväckande
klarsynta iakttagelsen från 1817 om Europas
svåra belägenhet mellan det expanderande
Amerika och det halvasiatiska Ryssland; den
fina psykologiska sanningen, att dyrkan av
"blotta kraften utan sedligt mått" är
svaghetens säkraste kännemärke (s. 231); de
briljanta karakteristikerna av stora samtida som
Atterbom, Wallin och Tegnér — mycket annat
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
