- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVI. 1947 /
661

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

"vän av korta vägar och små konceptioner,
lekande med dikt och tillvaro, tro och teorier,
ett klokt och skeptiskt världsstadsbarn, med
litet fronderi och litet frihetssvärmeri, just så
mycket som behövdes för att ej bliva borgerlig
och för att få spets på tillvaron ...". Staaff,
som varmt uppskattar den horatianska dikten,
opponerar med tungt vägande ord mot denna
uppfattning av den romerske skalden. Någon
skräck för att synas "borgerlig" har således
aldrig besvärat Horatius, anmärker han. Och
hur förhåller det sig med hans "lek med tro
och teorier"? Därvidlag "kan man först och
främst anmärka, att Levertin icke bort begära
en lika utarbetad världsförklaring av en
diktande filosof [Lucretius] och av en
filosoferande diktare". Men inte heller med Horatii
levnadsvisdom står det egentligen så illa till:

Han har följt två olika uppfattningar ett stycke
till vägs, en som gick ut på att världsförloppet styrdes
av en blind nödvändighet och en som höll fast vid
att nödvändigheten var bunden av en vilja. En
sammankoppling av bägge var vad som kunde fås ut av
de premisser som filosofins historia på Horatius’ tid
överlåtit åt grubblande andar. Horatius har trott på
både den synliga världens och en osynlig världs
realitet men icke gjort sig ett besvär som översteg
hans krafter, med att försöka förena båda i en real
enhet. Häri har han handlat visligt.

Anmälaren vill gärna intyga, att de talrika
prov på Horatii diktning med vilka Erik Staaff
interfolierar sin framställning, berett honom
verklig poetisk njutning. Genomgående
utmärkes Staaffs tolkningar av en samtidigt
värdig, levande och osökt ton; deras trohet mot
originalen torde också vara tämligen stor.

Bara ett enda exempel på Staaffs talang som
lyrisk tolkare skall här framdras. Det gäller
det kända odet 1:22 ("Integer vitae"), som
så många försökt överföra till svenskt språk.
Framför mig har jag tre svenska tolkningar
av denna sång. De tre första stroferna lyder
i Johan Bergmans tolkning på följande sätt:

Den som ren i håg och med skuldlös vandel
går sin levnads väg, han behöver ingen
maurisk lans till värn, inga giftbestrukna
pilar i kogret.

Han går oskadd fram, om i syrtisk ökens
heta glöd han går, om i öde isfjäll
på Kaukasens topp, om vid sagostrand, som
sköljs av Hydaspes.

Själv en gång jag kom på ett sorglöst strövtåg
bortom gränsen in i sabinska skogen,
Lalage besjöng jag. En varg då plötsligt
såg mig — och flydde.

I Nils Östbergs "Horatius’ odén" lyder
samma tre strofer:

Oförvitlig man, som av brott ej sudlats,
icke tarvar han till sitt värn i livet
Mauriskt spjut, ej giftiga bågpilsuddar,
Fuscus, i kogret.

Ginge ock hans färd genom brännhet Syrten,
över Caucasus genom vilda bergpass,
till de fjärran land, där ur sagans dunkel
flödar Hydaspes.

För mig flydde mitt i Sabinerskogen,
där jag sorglöst strövade utan vapen
gått avsides Lalages lov att sjunga,
glupande ulven.

Slutligen Erik Staaffs tolkning av dessa
strofer:

Den som flyr allt ont — i sin levnads oskuld
har han bättre skydd än i spjut och båge,
vilda maurers värn, och den pil som giftig
tränges i kogret;

Fuscus! Han går trygg på den ökenheta
Syrtenstranden; trygg i det mänskotomma
Caucasus; och trygg vid Hydaspes’ bölja,
sagornas vatten.

Ty jag drev en dag på sabinermarken,
sorglös, vapenlös, och den vilsnes visa
klang om Lalage, då en varg i skogen
såg mig och flydde;

Att Staaff här presterat den överlägsna
tolkningen, bör ju vara alldeles tydligt, och detta
exempel är representativt för hans poetiska
översättningars kvalitet. Johannes Edfelt

Spegelbilder

Sigfrid Siwertz: Spegeln med amorinerna.
Bonniers 1947. 7: 50.
Sigfrid Siwertz kör sig själv med lösare
tyglar i sin senare produktion. Den spirituelle

kåsör och anekdotberättare, som alltid rymts
inom honom, har alltmer kommit till ordet och
underhåller med stor framgång en ständigt
växande publik. De fem berättelser han nu ut-

661

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:58:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1947/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free