Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
henne i döden, allt under kärlekens täckmantel.
Wall hamnar alltför lätt i patetiskt uppjagade
stämningslägen och melodramatiska effekter,
och det förefaller som om han till gränsen för
det otroliga överdreve den visserligen enorma
kraft vi lägga ner på att ljuga för oss själva
och på att glömma våra egna dåliga
handlingar. En nypa puritanism i uppfattningen om
kärlekens natursida, ett inslag av
konventionellt svärmeri för den kvinnliga
jungfruligheten som sådan ge också anledning till
invändningar. I övrigt får man obetingat intresse
och förtroende för det envetna psykologiska
borrande och det ärlighetspatos som här
förenats med en oförneklig intensitet i sättet att
berätta enkelt och rakt på sak, och som
tillsammantagna inge förhoppningar om en god
fortsättning. Holger Ahlenius
Olle Svensson: Han ville bli diktare. Natur
och Kultur 1947. 8: —.
Olle Svensson ger i romanen "Han ville bli
diktare" en sannolikt på självbiografiskt
material fotad skildring av en i hårda och gråa
norrländska förhållanden uppväxande ynglings
kamp för existensen och strid för att få
förverkliga sina diktardrömmar. Måns
Andersson, son till Anna i Gropen och den håglöse
skogsarbetaren Johan Viktor, är äldst bland
sju syskon som inte just tillhör livets
söndagsbarn. Men tidigt får han en kompensation för
det sällsynt gråa och torftiga liv, som ödet
påtvingat honom, i drömmen och fantasin.
Världsfrånvänd som han i grund och botten
är lyckas han aldrig foga in sig i daglönarens
rutinarbete. Men till slut tror han sig dock ha
förverkligat ett liv på ett inre plan — mitt
i en tillvaro av svält och fattigdom. Denna
roman ansluter sig till autodidakternas
självbiografier, sådana de såg dagen framför allt
under 1930-talet. Någon mer utpräglad
artistisk originalitet kan inte sägas utmärka detta
arbete, men det tilltvingar sig respekt på grund
av sin inre sanning och sin redbara realism.
Olle Svensson företräder en strikt
individualistisk åskådning, ja, han kan i viss mån
betraktas som exponent för en asocial syn. Bara
utanför samhället tycker sig i varje fall bokens
huvudperson finna en fristad: "den stora
människonöden, den djupa människotragedien
kommer man aldrig åt med yttre reformer",
heter det. Johannes Edfelt
Synnöve Christensen: Mor Maria.
Översättning av Esse Törnell. Wahlström
& Widstrand 1947. 9: 50.
Med andra namn och en litet annorlunda
intrig skulle man kanske läst Synnöve
Christen-sens roman om Jungfru Maria med ett visst
utbyte. Hon har både historisk fantasi och
känsliga fingertoppar, när hon skriver. Men nu
följer hon evangelierna tätt i hälarna, hennes
berättelse har samma höjdpunkter — flykten
till Egypten, undret i Kana, intåget i Jerusalem
etc. — och därför klubbas hon ideligen ner av
jämförelsen. Hennes egna tillägg består i
detaljbroderi och några funderingar kring Jesu
familjebakgrund. På några enstaka punkter
har hon verkligen lyckats förmänskliga
berättelsen utan att förminska den. Som när hon
skriver om den nyföddes skrik under flykten
genom öknen, att "det var dessa ilskna små
levande skrik som höll modet uppe hos dem".
Hennes huvudtanke tycks vara, att det
väsentliga i Jesu förkunnelse inspirerats av modern,
även om denna sedan inte förmådde följa
honom i de obevekliga konsekvenserna. Ur
kvinnosynpunkt är det kanske en tilltalande
tanke — ur biblisk synpunkt omöjlig att bevisa,
ur konstnärlig svår att gestalta. Det blir några
vaga antydningar om Marias fördomsfrihet
gentemot egyptier och hedningar. Då finner
författarinnan bättre uttryck för Josefs
grubblande, äktjudiska nationalism. Jesusgestalten
är en kliché t. o. m. i fråga om utseendet.
Varför aldrig en liten fet, rödhårig Jesus? Och
i några scener osar det Hollywood. Som när
man presenteras för Pilatii sköna hustru,
lättjefullt lekande med sina guldfiskar. Om hon
åtminstone hade haft tandvärk.
Med all respekt för Synnöve Christensens
ärliga ambition — det behövs mer än
ambition och vanliga romantalanger för att ge
parafraser på mänsklighetens stora dokument.
Töre Zetterholm
Frederic Wakeman: Tvålfagra löften.
Översättning av Sten Rein. Forum
1947. 12: 50.
Frederic Wakemans roman anknyter till en
linje som gjort sig bemärkt i amerikansk
litteratur sedan början på seklet, den
samhälls-avslöjande satiren. Den yttre formen för denna
romantyp har ju förändrats åtskilligt. Det är
766-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
