Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Tage Aurell: Sommarspel. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSPEL
spänner ögonen i henne så skarpt att hon blir
tvungen att titta åt ett annat håll ett slag.
— Jaja, säger hon. Men få hem dem bara
för att här kanske skall ske en olycka —
Han skrattar henne rätt opp i ansiktet.
— Hur många olyckor ställde I till med?
Medan I var som bäst i farten? Hä? Inte en
enda efter vad jag hört. Det var — ja att det
nog var på svingande håret en gång, det har
jag förstås hört. Men att det klarade sig på
ett vis —
Sävligt reser han på sig och går henne
närmre, kränger på sig och står och ler brett
åt glimten av samförstånd ur hennes ögon —
står och visar fräckt med hela sin uppsyn att
härvidlag har modern ingenting att lära
dottern och att det vet de allihop. Utom Algot.
Gärna köra varligt för hans skull, det blir
för resten lustigare på det viset, men köra
säkert för här är framkomlig väg, David har
sonderat terrängen:
— Bror min skrev —
Och herregud ja, det kan gott Kari tänka sig
att han skrivit —
— att om Agnes hade tagen i sig innan hon
for till Amerika så näggum hon glömt dem
där —
Än vidare tänker Kari att denne goliaten
tycks varsna mindre än hon trodde var
möjligt — Att så gå omkring i stora världen i ett
slags sömn —
Men om han nu plötsligt skulle vakna? Om
han vaknar här? Kan hon vara så säker på
att han inte gör det? Kan nån av dem vara
så säker på det?
Detta var det hon skulle talat med David
om — att hon nu gått och tänkt efter bilturen
att det kanske är vanligare att somliga blir
blinda i Chicago där det är så mycket som
förvillar, vanligare än här? Guvet om inte en
starrblind —
Och hur bär sig då en jätte åt om han med
ens skulle se rött?
Det är mångahanda de vet både hon och
David och Agnes men vet de egentligen
nånting om hur en duva bär sig åt? En duva som
kanske är en örn på sitt sätt —
Agnes kommer över dem medan de står och
prövar varandra. Och hon är flink.
— Inte skall I bekymras, mor. Utan I låter
mig få vara i fred nu. Härifrån och till i höst.
Så reser vi igen —
VI
Ej för enformighetens skull, Algot tycker
inte att det blir enformigt att sitta rätt upp
och ner på en verandabänk eller inne på
kökssoffan när det blir kallt igen till
midsommarveckan. Och David tålar sig lian också.
Men eljes är de ju unga människor och en
ny utflykt kan de alltid göra.
David talar visserligen förringande om det
de har att bjuda långfrämmande på här. Opp
i skogen, säger han, nånting annat vet jag
inte. Till timmerkojan. Det blir åtminstone lite
grand bort från civilisationen nere vid
sockenstugan. Vi är där nog på vintern också,
berättar han, en eller annan lördagsnatt. Med
grammofon och brännvin och talar om
kvinnfolk, talar fysik, för det mesta får de ingen
med sig, det är så påpassat och återhållsamt
allting.
Det är spår i snön om inte annat.
Resandes amerikanare gör väl däremot lite
som de vill. Där över är allting så väldigt
big, men så tar vi i stället till nånting fasligt
smått, vi går en kostig framigenom, vi
kommer till en bäck och till en tjärn och till en
stätta och till en gammal kolbotten. Och
omsider till en skorstenspipa och omkring den lite
rester av ett gammalt torp och där går vi en
stund och plockar och välter på det som finns
kvar, en spishäll och en hästsko och en
kaffe-kokare. Och en sänggavel du Agnes, det är
som sagt midsommar och David berättar bra
799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
