Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ivar Lo-Johansson: Monismen och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
pubertetsfasoner, klottrade på plank, upphöjde
höga visslingar, var missnöjd med
konventionens stränga seder, den återgav ett slags
allmän litterär ungdomsbrottslighet.
Gustav Sandgren hade många kring sig som
var som han. De var grannar till honom vid
den svenska lyrikens stängda bukumatula,
nya-guineaungdomarnas bachelor’s house, det i vårt
lands kalla klimat endast drömda
ungdomshuset. Om man tänker på hur många gånger
verbet "väntar" i dikterna använts i samband
med ordet "kvinna", får man en bild av
pubertetsmentaliteten i trettitalsdikten. Nästan varje
ny diktsamling var en narkissosspegel. En
sådan kärlekslyrik skulle ju inte naturligt ha
sprungit fram, ifall kärleksupplevelsen varit så
intensiv eller föremålen förekommit så ymnigt,
som i det kaninliv som skalderna själva gav
sig ut för att leva i.
IV
Deolätusproblemet var aktuellt för de svenska
arbetardiktarna 1930, och man frågar sig
onekligen anledningen. Tillhör det de eviga
följeslagarna? Måste det göra det? Den
sexual-politiska sidan trodde man vara avklarad för
en såpass avancerad skara, och
overklighetsproblemet borde förefalla fjärran för folk, som
nyss hade känt på kroppsarbetet och
arbetskamratlagets kollektiv. I ingetdera fallet stämde
det. Problemet var inte alls löst.
Typisk för den monistiska
pubertetsmentaliteten hos de unga författarna under 30-talet
var benägenheten för anarkismen, som hos
många har hållit sig kvar också sen dess.
Anarkismen, litterärt fattad, var ett slags
"ensamhetssjuka". Den uppfattades som något
förtrollande enbart därför att den tycktes avskaffa
samhället och ge individen all betydelsen.
Atterboms mandomskris försiggick starkast
under övergången från 1820- till 1830-talet.
Detsamma skedde 5 unga vid övergången från
1920- till 1930-talet. Det kan se ut, som om
just den decennieövergången i vart århundrade
skulle vara disponibel för deolätuskriser, men
så enkelt är det inte. Förhållandet uppenbarar
sig mer eller mindre vid framträdandet av
varje ny författargeneration.
Orsakerna varför man kom på sådana tankar
var desamma. Man hade känslan av att
verkligheten vart overklig, man hade känslan av
att sitta i "elfenbenstorn", och kontakten med
kvinnan, som värderades utomordentligt högt
just därför att hon ansågs representera Livet
med stort L, var i hög grad otillfredsställande.
Jag menar, naturligt nog, inte att författarna
under 30-talet saknade kvinnor. En mängd
kvinnor, särskilt nymfomaner, dras alltid till
författare. De önskar bli lägrade i romaner
och i dikter. Romantiska kvinnliga
konfirmander beundrar också poeter men är å andra
sidan alltför själsligt lagda för dem. Det var på
det hela taget förhållandevis lättare för pojkar
att få kvinnor 1930 än det varit 1820, men
författarnas pubertetsideal av kvinnan var för den
sakens skull lika otillfredsställt. Kvinnorna man
fick tillfredsställde ungefär lika illa den
drömbild, som pubertetsynglingen gjort sig av
kvinnan, därför att denna drömbild hos
pubertetsynglingen sen Atterboms tid föga förändrats.
En annan omständighet komplicerade läget.
Författarna var till största delen till
Stockholm invandrade landsortspojkar, immigranter.
Situationen inbegrep besvär med
acklimati-sering. I rätt hög grad gällde detta just
förhållandet till kvinnan. Det fanns kvinnor, men
bristen på tillräckligt vackra eller förstående
kvinnor, eller det otillfredsställande med
otillfredsställda messalinor, och framförallt mötet
med kvinnor som inte ens tillnärmelsevis
tillfredsställde ungdomsårens pubertetsdrömmar
om Kvinnan med stort K, gjorde att
pubertetsproblemet hölls utomordentligt levande.
Sexualromantiken under 30-talet var till stor
del en monistsituation. Man gick omkring
självupptagen och sökte objektet utan att finna det.
810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
