Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Hagar Olsson: Cora Sandel och friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CORA SANDEL OCH FRIHETEN
ingenting mera anstötligt ur allmän borgerlig
synpunkt än en sådan Katinka Stordal, en
kvinna och därtill en mor som vill vara till för
sin egen skull, som älskar livet så högt att hon
vill leva det själv, utifrån sitt eget jag, vill
andas och leva som ett väsen för sig, i sin
innersta oåtkomlighets skygd, och det är inte
underligt att den allmänna meningen som en
uppretad kör kastar sig över henne för att slita
henne i stycken. Att ha infångat en sådan ur
kulturhistorisk synpunkt ny företeelse, och med
en ironi som är så mycket mera svidande som
den är bemängd med ett smärtsamt medlidande
ha visat dess hopplösa oförenlighet med en
anständig borgerlig tillvaro, är en prestation
som bara den skulle tillförsäkra Cora Sandel
en plats i första ledet bland dem som utökat
vår kunskap om tillvaron och om det
mänskliga ödets tragik.
Det finns i "Alberte och Jakob" några
suggestiva rader om en Rembrandttavla som på
ett egendomligt sätt fångar stämningen och
den symboliska innebörden i hela
Alberteserien: man kan svårligen finna ett mera exakt
uttryck för vad man upplever när man läser
verket.
Se på Rembrandts polska ryttare, vad rider han
från, vad rider han till? Tavlans fyra kanter tyckas
omsluta hela den vida världen. Han rider igenom den,
löst från allt som var, med frihet till allt som kan
komma. Han omstrålas av frihet och ensamhet, så att
man blir varm och kall av det och hjärtat klappar
fortare.
I detta löst från allt som var, med frihet till
allt som kan komma ligger den elementära
grundupplevelsen ur vilken Albertegestalten
framgått, och den är utförd på ett sådant sätt
att boken tycks omsluta hela den vida världen
och ge den ensamma flickans färd en
allmänmänsklig, symbolisk giltighet. Vad rider hon
från, vad rider hon till? Den frågan gäller inte
bara Alberte och den ur ett anonymt förflutet
framgångna nya kvinnoindivid hon
representerar, den gäller människan själv, den okända
inre människan som dag för dag löser sig från
allt som var och vänder sin blick mot en viss
frihet — till vad, till vad?
Det är i den dramatiskt tillspetsade
frihetsupplevelsen, i upplevelsen av de två motstridiga
men oupplösligt förbundna elementen i
frihetens väsen — friheten från och friheten
till — som detta verk har sin levande friskhets
källa: den genomströmmar allt som sker med
en hemlig inre spänning som förnimmes av
läsaren såsom ett uttryck för hans egen
situation, för människans livssituation överhuvud.
Det talas mycket om frihet nuförtiden, inte
minst här i Norden, och oftast i en självgod
och insinuant ton, liksom var det fråga om
något som man är i besittning av och har
äganderätt till, ett privilegium som man bröstar
sig över och som utmärker en framom andra
och berättigar en att med förakt se ned på dem
som inte anses vara i besittning av detta
exklusiva ting. Frihetens problematik är det
däremot mera tyst om. Det tycks vara så att ju
mera det talas om den yttre, lagfästa friheten,
desto mera undanskymmes det egentliga
frihetsdramat som utspelas i vår tid, som pågår
oemotståndligt i medvetandenas djup, utan
hänsyn till "lag" och "ordning" och utan att
fästa avseende vid vad det kostar i fråga om
trygghet till liv och värden att genomföra det.
Hjälten i det frihetsdramat kan inte lokaliseras
geografiskt, varken i öst eller väst, han har
överhuvudtaget inte sin varelse i rummet utan
i tiden, han är det hemlighetsfulla jaget som
gör sig alltmera gällande i människornas
medvetande och säger till dem: befria dig, kosta
vad det vill, underkasta dig inte, var trogen
mot dig själv — det är det enda och det högsta
budet. Frankrike är väl det land där den
omedelbara känslan för friheten förblivit mest
levande och där den allmänna opinionen även
under trycket av våra dagars förlamande
för-myndarmentalitet förblivit känslig för dess
egensinniga tal; det är också det enda landet
i Europa där författare av typen André Gide,
som med aldrig svikande vaksamhet och
dialektisk skärpa analyserat frihetens problematik,
har en djup förankring i själva kulturtradi-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
