Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Hans-Joachim Schoeps: Ernst Jünger. Översättning av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS-JOACHIM SCHOEPS
ringar. Jünger säger på ett ställe, att den
mänskliga handlingen i dag är långt före
och vida överlägsen det mänskliga tänkandet
i fråga om följdriktighet. Hans bok måste
bedömas som ett försök att övervinna detta
avstånd. Likväl skall jag inte här analysera
detta betydande verk; jag har redan gjort det
i min skrift "Der möderne Mensch und die
Ver-kündigung der Religionen" (Antwerpen 1939),
och så småningom skall jag väl framlägga
ytterligare några prov på min debatt med
Jünger.
Nu vill jag hellre berätta om människan
och diktaren Ernst Jüngers förändringar,
som har stor andligt-politisk betydelse just i
det sönderslagna Tysklands nuvarande
situation.
Det är ingen tillfällighet att just under senaste
året två böcker om Jünger sett dagen; de är
skrivna på tyska men utkomna utanför
Tysklands gränser. Den ena är författad av en
schweizare, Erich Brock ("Das Weltbild
Ernst Jüngers", Max Niehans Verlag, Zürich;
279 s., sfr. 12.50), men dess värde minskas
genom vad som bekännes i förordet, nämligen
att författaren "inte alltför ängsligt skilt
mellan referat och analys". I själva verket får
läsaren ingen klar bild av Jünger, emedan
författaren ständigt och jämt tränger sig mellan
läsaren och sitt objekt. Läsaren kan ju
förvånas över vilken beläst skriftställare herr
Brock är, som med forsande pratsamhet åter
och åter upptäcker nya "paralleller" — från
Aristoteles över Thomas av Aquino till Marcel
Proust: med utgångspunkt i dem vill han
förklara Jünger. Men Jünger behöver inte dessa
förklaringar; den som har ögon att se med,
han ser ju vad Jünger menar också rakt genom
denna boks "förklarande" höljen. Det är bara
det att det blir en mödosam läsning; alltför
mycket bildningsgods är skadligt vid
beskrivningen av en diktare.
Långt mer värd att anbefalla är en mindre
omfångsrik, sympatiskt skriven bok av Karl O.
Paetel ("Ernst Jünger, Die Wandlungen eines
deutschen Dichters und Patrioten"), som ny-
ligen utkommit på det antifascistiska förlaget
Friedrich Krause, New York (76 s., $1.75).
Paetel är en stor beundrare av Jünger, som
han känner från den ungnationella rörelsens
kretsar i mellankrigstidens Berlin. Själv
känner jag Paetel väl från samvaro under
"ungdomsrörelsens" tid. Jag vill emellertid inte
fördölja, att Paetel inte alltid är föremålet för
sin skrift riktigt vuxen, ty Jünger har gjort så
djupa framstötar på metafysiska områden, att
hans biograf inte alltid kan följa honom.
Likväl är hans framställning en sober och
värdefull prestation, som också för svenska läsare
väl torde fylla sin uppgift att vara en
introduktion till Jüngers andliga värld.
Ernst Jünger blev först bekant i Tyskland
som tolkare av krigsupplevelsen av 1914—18.
Hans böcker "In Stahlgewittern", "Der Kampf
als inneres Erlebnis", "Das abenteuerliche Herz /
Aufzeichnungen bei Tag und Nacht" säger
något redan genom sina titlar. I dem försöker
författaren redovisa för de förändringar som
materialslagens totala krig framkallat i
människans omgivning och i hennes själsliga
landskap. I dessa böcker förekommer betecknande
nog inte begreppet "fosterland". De handlar
så mycket mer om den krigiska livsformen
som sådan, en livsform som blir absolut och
även bestämmer tillvaron "i fredstid". I dessa
böcker ses det moderna kriget som ett
"arbetets slagfält" och freden som en
"rustningsprocess". Jünger värderar inte, han
konstaterar bara faktum med sitt iskalla intellekt,
som helt bortser från den konkreta människan.
Den process som ger sig till känna i
människans avindividualisering öppnar här
skrämmande perspektiv, som funnit sin
psykologisksociologiska analys i Jüngers förnämsta verk,
"Der Arbeiter".
Den i grund och botten upprörande
upplevelse, som Paetels framställning förmedlar,
består i den andliga förvandling som den så
medvetet efterkristna nationalisten genomgår
under inverkan av nationalsocialismen och det
andra världskriget. Det rör sig inte om en
desavuering av hans militärt aktivistiska ut-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
