Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Elly Jannes: Som den förste indianen såg det. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOM DEN FÖRSTE INDIANEN SÄG DET
Och den gången de rest på landet och jag var
kvar i stån och Dick sa ska vi fara till Niagara
så var jag väl lite rädd för man reser inte i väg
flera dar med en främmande karl men jag var
alldeles tvungen bara för att det var Niagara
och det tror jag mormor skulle begripa fast
hon inte vet om det där med Martin hon tycker
han är så rar och präktig.
Och när jag satt i bilen och det regnade mot
rutan och vi körde fel i mörkret och alla hotell
var överfulla så märkte jag att Dick inte
förstått hur jag tänkt mig det och det var då
jag grät och sa vi ska bara vara kamrater och
sen talade jag om allting om Martin och då
var Dick söt och runtomkring mig och sa bry
dig inte om Martin han älskar dig inte annars
skulle han gå ifrån den där människan och jag
snyftade och sa jo det gör han och det var
skönt att slippa stänga allting inne en gång
och tala om hur otäckt det var när Martin och
hans fru kom hem till mormor och spelade
bridge och hon ingenting anade. Och när jag
hade gråtit riktigt länge så var det som om
jag skulle ha blivit alldeles mjuk och varm
invärtes som jag inte varit en enda gång sen
det hemska brevet kom där Martin skrev nu
har jag kämpat i tre dagar och nu orkar jag
inte längre och jag såg att Dick var en
människa och inte bara någon att skjutsa en till
Niagara och det var därför han fick komma
till mig i den där cabin när äpplena dunsade.
Men nästa dag var han en främmande man
igen och jag tyckte att alla de nya
blanklacke-rade bilarna såg obscena ut där de rullade
i väg från Detroit på stora lastflak, två och
två upphoppade på ryggen på varandra och
jag kände det som om jag svikit Martin fast
han inte bryr sig om vilket jag gör jo det gör
han för resten och landskapet blev plattare och
plattare och jag bara längtade fram till det
stora gröna vattnet som uppslukat Lelawala för
jag trodde att bara jag kom dit skulle allting
bli annorlunda och jag begriper inte hur jag
kunde tro det men så kändes det i alla fall.
Och hur skulle jag kunna tala om för mormor
att det där fallet bryter inte alls fram ur ur-
skogen utan först är det hotell och affärer och
nattklubbar och souvenirbutiker och sen är det
en grå gammal dammig park med
parkeringsplatser överallt och kinesiska broar och när
man äntligen kommer till vattnet så känner
man ingenting utan tror det är båg att vatten
kommer vällande så där rätt ut ur en stad.
Och flickan på Louis som serverade oss vår
minestrone och lammstek var lite full och gick
snett på klackarna och utanför hotellet
fjäskade en neger i ljusblått livré för att få dricks
och äkta paret på bröllopsresa som buggade
på Ray-Ott Nite Club tuggade tuggummi hela
tiden och deras pappa satt och sov med huvudet
på skjortärmarna och då och då knuffade hans
fru på honom att han skulle bjuda upp henne
men han iddes inte för hon var för fläskig
utan bara ältade tuggummit runt ett tag och
sov vidare och luften ångade av svett och
oktoberhetta och kanonfotografen knäppte oss
vid champagnen och det fotot har jag rivit
sönder för Martin skulle inte tycka om det
och plötsligt blev Dick vansinnig och sa jag
begriper mig inte på dig du som ser så
ordentlig ut hur kan du vara så lättsinnig och följa
med en vilt främmande karl till Niagara. Och
jag sa du bad mig ju men då sa han än sen
det var väl inget skäl och det var det ju inte
heller. Inte nu längre när jag vet att Niagara
inte finns. Och sen grälade Dick vidare och
sa jag är kär i dig och skulle vilja gifta mig
med dig men hur ska man kunna gifta sig med
en flicka som följer med första bästa karl till
Niagara och då förstod jag att Dick var
likadan som Martin för först gör de allt för att
få en att vilja och sen blir de upprörda om
man faktiskt vill. Och för resten hade Dick
rätt jag ville inte honom ville ingenting ville
det jag inte fick vilja. Och hur ska han kunna
begripa att när man inte får vilja det man vill
gör allting detsamma och man kan göra vad
som helst och låta bli vad som helst och det
blir ingen alls skillnad. Och Dick sa vad ska
jag göra för att du ska bli glad och jag sa
köp en körsbärsfarm och där ska jag gå jämt
och aldrig resa hem mera och på vårarna
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
