Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Jöran Mjöberg: Den fjärran verkligheten. Psykologiska synpunkter på Sivar Arnérs författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRAN MJÖBERG
DEN FJÄRRAN VERKLIGHETEN
Psykologiska synpunkter på Sivar Arnérs författarskap
1
Sivar Arnér dubbeldebuterade 1943 med
novellsamlingen "Skon som krigaren bar" och
romanen "Plånbok borttappad". Han har
senare utgivit ytterligare två romaner, "Knekt
och klerk" (1945) och "Du själv" (1946),
och sist en novellsamling, "Verandan" (1947).
Hans författarskap har sällsynt stora
förtjänster: ett inträngande allvar, djup
psykologisk kunskap, djärva problemställningar och
en utomordentligt genomarbetad, delvis
nyskapande stil. Det har bara ett fel, men ett
allvarligt sådant, och däri ligger Arnérs stora
problem som författare: tankegångarna kan
bli alltför subtila, han förlorar lätt kontakten
med verkligheten och blir — ansträngd. Och
det är en av de största synder en äkta författare
kan begå, han må sedan vara aldrig så
intelligent och tankeställande.
Inställningen till verkligheten är, som
antyddes, huvudproblemet för Sivar Arnér. Det
är, som han själv framhävt, på en gång för att
upphäva avståndet till den och för att kunna
skapa något fantastiskt, något irreellt, när
verkligheten alltför indiskret tränger sig på,
som han så gärna söker sig till historiska
motiv. "Skon som krigaren bar" innehåller tre
noveller som utspelar sig i förgången miljö,
titelnovellen och två andra. En av dem,
"Historikern", handlar om en svensk student och
beredskapare under andra världskriget, som
en kväll på sin fritid står och mediterar
utanför ett månghundraårigt slott och plötsligt får
höra röster på gammalsvenska för att i nästa
ögonblick marschera direkt in i slottet och
1500-talets historiska verklighet, där han för
själva majestätet Erik XIV får tillfälle att
beskriva konstruktionen av ett nytt hemligt
vapen att besegra danskarna med: kulsprutan.
Idén är sökt, men den är ledigt genomförd, och
huvudsaken för författaren har varit att få en
brygga över till det irreella, det oåtkomliga.
Romanen "Knekt och klerk" har också
historisk miljö och utspelar sig i medeltidens Skara.
Dess titel synes inom parentes sagt ha ett visst
samband med skaraförfattaren Paul Nilssons
arbete "Klerker, sångare, knektar" (1938).
I "Knekt och klerk", som handlar om rättens
strid i klerken Gregers gestalt mot makten
i fogden Bjures, tjänar den historiska miljön
till att få den moraliska problemställningen på
distans; men själva miljöteckningen är något
konstruerad. Det märks främst i en stor
målning på en torgfest som fogden Bjure låter
arrangera: där saknas varken färger, minutiös
etnologisk detaljkunskap eller burleskt
medeltida scener, och ändå är det hela på något
sätt förfelat. Arnérs fantasi är för abstrakt, och
man måste tyvärr konstatera, att det inre livet,
själva stämningen, saknas. Detta kan vara
medvetet, beräknat, men författaren har nog ändå
lyckats bättre med den historiska färgtonen
i "Ihålig", den mellersta, finstämda novellen
i "Verandan", som kuriöst nog lär vara skriven
samtidigt med "Knekt och klerk".
Det irreella framträder mycket starkt också
när man söker sig utanför Arnérs historiska
författarskap, t. ex. i två noveller i "Skon som
krigaren bar". Den ena heter "Tur och retur
Sjöstad" och handlar om ett vanligt tåg som
på en nattlig resa för den högst vanlige
ingenjören Winblad förvandlas till ett tåg som inte
längre är vanligt utan i likhet med tåget i Pär
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
