Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Jöran Mjöberg: Den fjärran verkligheten. Psykologiska synpunkter på Sivar Arnérs författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FJÄRRAN VERKLIGHETEN
Lagerkvists onda saga "Far och jag" blir ett
symboliskt tåg, ett livets, livsångestens tåg.
Och berättelsen "Det tredje" handlar om ett
extra, tänkt alternativ vid sidan av liv och död,
det tredje alternativet, som skulle kunna följa
då lyckan var färdig att spränga livet och livet
sprängdes utan att gå över i död.
Att konstnärligt gestalta det irreella är ett
av de ivrigast eftertrådda målen för Arnérs
ambition, och han har också nått långt på den
vägen. Kanske når han allra längst när han
återger syner, hallucinationer, fantasier, t. ex.
dem som upplevas av den sinnesrubbade Malaki
i "Knekt och klerk". Ett av Arnérs andra mål
är att nå verkligheten — d. v. s. för sina
gestalters räkning. Men för hans skapelser blir det
oftast ett vilj a utan att kunna. Och eftersom de
vill så intensivt, blir viljan ett av de viktigaste
problemen hos hans gestalter, viljan och dess
problem. "Att vilja" är namnet på en av
novellerna i "Skon som krigaren bar", och den
handlar om en mans slitning mellan ett verk,
nämligen en vetenskaplig uppgift, och sin
hustru. Där heter det, att hans vilj a var
orubblig och seg, den drev honom vidare, och den
var hans herre, antingen han önskade det eller
inte. "Hans vilja var i själva verket något
annat än han själv." Konflikten löses på ett
ganska enkelt och lyckligt sätt: huvudpersonen
blir som genom ett under kvitt sin vilja, den
ligger bredvid honom som en död drake, och
han kan utan splittring ägna sig åt sin hustru,
åt omvärlden och kärleken. Denna berättelse
med sin alltför teoretiska lösning är troligen
uttryck för en önskedröm hos författaren.
Hans vilja var något annat än han själv,
hette det i "Att vilja". Just något annat blir
den påtagligen i romanen "Du själv", vars
konflikt starkt påminner om den i novellen
"Att vilja". I "Du själv" flyttas nämligen
Sverkers, huvudpersonens, vilj a utanför honom
själv och tar skepnad i hans vän Georg. I
novellen var det ju arbetet, som drevs framåt av
mannens löst påhängda vilja, och i och med
viljans död förkovrades den äktenskapliga
harmonin; i romanen är det möjligheten till för-
soning med hustrun som är beroende av den
vilja som Georg försöker inympa hos Sverker,
och viljekrampen leder till äktenskapets
konkurs. Om personer som är lamslagna i sin vilja
och har ytterligt svårt att definitivt bestämma
sig handlar också novellerna "Det tredje" och
"Lydnad".
Före Sverker i "Du själv" har Sivar Arnér
givit sin djupaste viljeanalys i Gregers gestalt
i "Knekt och klerk". Mycket länge förblir
denne kyrkans man en svuren fiende till varje
form av handlingsliv. Han är kvietist, pacifist,
hans vilja är bunden, och en av hans asketiska
maximer lyder: "inte ens som föremål för våra
handlingar får världen vara oumbärlig för
oss". Till och med tankens ansträngning,
menar han, är förenad med en otillåten
lustkänsla. Greger gör en dygd av sin tvekan och
viljesvaghet. Vad han inte vågar avgöra är vad
som är rätt och vad som är orätt, och det är
därför som han inte vågar handla. Till en tid
vågar han sig inte på mer än en enda form av
handling: att syssla med mässdräkterna. Men
plötsligt händer det, att handlingsviljan,
handlingskraften bryter fram ur Gregers inre, som
ett ljus, en blixt. Det beror dels på en inre
psykologisk utveckling, på att livet vaknat i
honom, dels också på att det fått "en
handling att handskas med". Peterspenningen har
blivit bortrövad, och det vore orätt att på nytt
kräva in den av folket, säger Greger: då är
enda utvägen att finna den skyldige. Och
därjämte har Greger lovat den franske
byggmästaren Bernhard, när denne låg på sin
dödsbädd, att hans domkyrka skall bli fullbordad.
Men liksom det hos Arnérs gestalter ofta
finns en pendling mellan viljekramp och
handlingskraft, mellan vita contemplativa och vita
activa, så vet ban att i uppläggningen av sina
verk utnyttja denna motsats. Mot en man
— det är naturligt nog ett mannens problem,
detta — mot en man med förlamad vilja ställer
han upp en med hänsynslös handlingskraft. Så
står mot den pacifistiske skomakaren i den
första bokens titelberättelse den karolinske
adelsmannen och officeren med sitt förakt för
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
