Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skap, har en mycket enkel förklaring i det
allmänkristliga faktum, att blott ett relativt
fåtal människor (alltså även författare) når
det stadium i det andliga livet, där upplevelsen
av nåden äger samma intensitet som
upplevelsen av synden — eller rentav en långt starkare
intensitet. — Det torde alltså vara fel att utgå
ifrån, att synden i och för sig skulle äga större
dramatiska förutsättningar än nåden, men
däremot är det desto sannare, att man i praktiken
mycket sällan finner "det goda" konstnärligt
tillfredsställande representerat. Undantag finns
dock — annars kunde detta inte hävdas —
man kan som exempel nämna Augustinus,
Dante (att hans "Inferno" ofta röner större
uppskattning än "Purgatorio" och "Paradiso"
beror helt säkert på att bland hans läsare så
relativt få varit i stånd att uppfatta realiteten
i den dramatik, där nåden spelar huvudrollen),
och i vår egen tid Sigrid Undset i vissa av
hennes böcker.
Vill man alltså som Mauriac ställa kravet
på att en roman skall vara "nyttig" ur
moralisk synpunkt likaväl som konstnärligt
fullvärdig, så gäller det för den kristne skribenten
icke att begagna blekmedel på synden, men
däremot att skildra nåden så, att dess färger
inte ter sig blackare än motståndarens. Men
härför fordras, som sagt, en personlig
ställning av mindre vanlig art, och vill man gå
vidare i undersökningen, står man inför frågan
om det kristna fullkomlighetskravets
berättigande. Det finns emellertid så mycket mindre
anledning att här ta upp detta till diskussion,
som Mauriac själv sätter det som axiom.
Få samtida litterära dokument äger större
principiellt och självbiografiskt intresse än
dessa Mauriacs båda essayer. Trots den, som
av ovanstående framgår, ytterst speciella
synpunkt, ur vilken författaren skärskådar
problemen, borde denna bok kunna få sin publik
även här hemma — den är i varje fall värd det.
Karin Stolpes utomordentliga översättning gör,
att man läser den med fullaste utbyte. Endast
en detalj kunde här ifrågasättas: bör man låta
ens svåröversättliga uttryck och satser stå kvar
på originalspråket? Åtminstone kunde de
kompletteras med en fotnot — en översättning
riktar sig ju just till den publik, som
förut-sättes inte förstå originaltexten. Likaså kunde
kanske en del citat, så bekanta för en fransk
läsare, att de ursprungligen inte behövt någon
hänvisning, i den svenska upplagan ha försetts
med sådana. Gunnel Vallquist
RYSK NOVELLISTIK
Fjodor Dostojevskij: Noveller. Översättning
av Ellen Rydelius. Forum 1947.
6: 50.
Maxim Gorkij: Gumman Isergil och andra
noveller. Översättning av Sören Rydström.
Arbetarkultur 1947. 5: 50.
De tre noveller av Fjodor Dostojevskij
som nu publicerats i en vacker volym, ingående
i "Forumbiblioteket", är av ganska olika
karaktär och visar mångsidigheten i den store ryske
diktarens väsen. I "Njétotjka Njezvanova" är
det den av skälvande medkänsla uppfyllde
pate-tikern som har ordet. Denna "novell" är
egentligen ett romanfragment. "Njétotjka
Njezvanova" var från början tänkt som en stor
roman, och brottstycken av den publicerades
också i "Fosterländska annaler"; men den
blev aldrig fullbordad. Det var Dostojevskijs
mening att den inledande barnstudien skulle
utmynna i en stor samhällsskildring — nu har
läsaren att beundra framför allt de första
ar-snittens skildring av en förfallen musiker och
hans utblottade familj; det är ännu ett prov
på Dostojevskijs förmåga att med djup
inlevelse skildra de sjukas och förtrampades
värld. "Farbrors dröm" visar oss däremot
satirikern och humoristen Dostojevskij. Denna
berättelse är i själva verket sprängfylld av en
scenernas rörlighet och gestaltad med en
karaktärernas nästan karikatyrmässiga åskådlighet;
den kan leda tankarna till den klassiska ryska
komedin, till Gogols "Revisorn" t. ex. —
"Farbrors dröm", som skrevs under Dostojevskijs
sista år i Sibirien, är en satir över den ryska
guvernementsstadens småskurenhet och
löjligheter. Den komiska effekten uppstår ur
kontrasten mellan den fjantiga, inställsamma men
samtidigt vakna och listigt beräknande Maria
Alexandrovna Moskaljova och den enfaldige,
tankspridde, senilt lystne fursten som gör
staden Mordasov ett besök. Hur hennes storslagna
plan att gifta bort dottern med den minnesslöe
fursten till sist misslyckas framlägges här med
en satirisk verv och en vis comica som är
ganska enastående. Diktaren väjer inte för de
groteska scenerna, men så skicklig är den hand
som håller i trådarna att man inte ett ögonblick
tvivlar på denna berättelses sanning och
allmängiltighet. Dostojevskijs diaboliska
skarpblick för maktbegärets och förvärvslystnadens
yttringar firar också en triumf i den lilla
berättelsen "Julgransplundringen och bröllopet".
Hänsynslöst ställes där naiviteten och oskulden
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
