Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i kontrast till den sluga och cyniskt kalla
beräkningen. Bitter och grym är denna skiss, skriven
av en satiriker som till punkt och pricka kände
sina pappenheimare.
Med glädje hälsar man också en ny
samling Gorkij-noveller. Till övervägande delen
innehåller den av förlaget Arbetarkultur
utgivna volymen berättelser som inte tidigare
blivit översatta till vårt språk. "Gumman
Iser-gil" är ett prov på Maxim Gorkijs tidiga
novellistik; en färgrik svit, med ganska starka
romantiska inslag, fylld av ett levande
frihetsbegär och av den unge mannens glädje
över livets brokighet. "Sången om falken"
och "Sången om stormsvalan" är allegorier,
fyllda av revolutionärens högstämda patos
och okuvliga trots. I "Den blodiga söndagen"
ger Gorkij med sanningskär realism en
skildring av sammanstötningarna mellan de
uthungrade massorna och den tsaristiska
soldatesken den 9 j anuari 1905, medan "En
människas födelse" återger den fattige unge
vandringsmannen Gorkijs upplevelse av en
barnsbörd under de mest primitiva förhållanden en
höstdag i Kaukasien. Det är en kärv skildring
men samtidigt gripande i sin äkthet,
människokärlek och varma humor. Några "Italienska
sagor" härstammar från Gorkijs vistelse på
Capri; de har ofta legendens ton. Särskilt
berättelsen "Nuncia och Nina" är minnesvärd
genom sin teckning av sund, blodfull
kvinnonatur. I "Skräckansikten" är det trashankarnas,
de utstöttas Ryssland som ånyo träder oss till
mötes, skärskådat av en av de diktare som
smärtsammast erfarit dess bottenlösa elände
men ändå lyckats rädda sin tro på människans
inneboende godhet mitt under de vidrigaste
yttre förhållanden och sålunda bevarat sitt
framtidshopp. Johannes Edfelt
DEN FJÄRDE
MUSKETÖREN
Alexandre Dumas d. ä.: Ungdomsminnen.
Inledande essay, urval och översättning av
Teddy Brunius. Wahlström &
Widstrand 1947. 10:—.
Alexandre Dumas d. ä.: Den röda sfinxen.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Ljus 1947. 14: 50.
"Min herre, jag älskar och beundrar er, ty
ni är en naturkraft", skrev en gång Jules
Michelet hänförd till Dumas. Formuleringen
är ypperlig. Dumas’ liv är idel handling och
impuls, hans verk — själv uppskattade han
dem med sedvanlig frikostighet till tolvhundra
band — är präglade av oskrymtad naturlighet,
oreflekterad livsglädje och ett absolut
minimum av eftertanke och djupsinne. Han åt
kopiöst (iakttog måtta endast när det gällde
dryck, däri lik Casanova och andra
framstående förförare), hans sexuella prestationer
leder tanken till de rättframma
gammaltestamentliga orden om åsnors kött och hästars
flöde; även hans böcker ger ett intryck av rent
fysisk kraftprestation.
Man blir effektivt påmind om denna
naturkraft och obändiga livshunger i de delar av
hans memoarer som nu föreligger på svenska
under titeln "Ungdomsminnen". Teddy
Brunius, lika outtröttligt mångsidig inom det
svenska kulturlivet som på trettiotalet den
hedervärde förgyllare Magnusson inom
kommunalpolitiken, har gjort det väl avvägda
urvalet och står också för den stilsäkra
översättningen. Dumas’ memoarer kom att omfatta tio
digra delar trots att de inte gick längre fram
i tiden än 1832. "Ungdomsminnen" har
sammanställts av de första fem banden, som
hinner fram till 1829, segerns år, då Dumas
erövrade publiken (och för något dygn
förmodligen blev föremål för sina romantiska
medbröders beundran och avund) med det
drama som blev den franska romantikens
murbräcka —- "Henri III et sa cour". Brunius har
också försett volymen med en inledande essay,
som är träffsäker om också någon gång väl
ytlig i formuleringen. Det är sålunda nog litet
förhastat att säga att Dumas’ med åren
alltmer enstaviga dialog skulle vara en följd
av att hans förläggare gav betalt per rad.
Den knappa, verklighetskära replikföringen är
säkerligen konstitutiv hos en författare av hans
ursprungliga, naiva kynne.
Man kan anta att Dumas hade ett alldeles
bestämt syfte, då han året före julirevolutionen
började skriva sina memoarer. "Greven av
Monte-Christo" och "De tre musketörerna"
hade givit honom ett namn som författare och
skaffat honom de pengar som hans diet och
älskarinnor krävde; nu var det hans ambition
att som författarkollegan Lamartine göra en
politisk karriär. Det är säkerligen därför som
hans memoarer till en början ger så stort
utrymme åt de pittoreska farföräldrarna och
framför allt åt fadern, revolutionsgeneralen,
alltefter vederbörandes politiska läger och
syn på krigiska bedrifter kallad Monsieur
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
