Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Spanska poeter
För att det klaraste mod må genomlysa språket
och jagad människa bli framtidsmänniska.
Dessa avslutningsrader i den av Gunnar
Ekelöf översatta Éluarddikten till Pablo Neruda
i detta nummer kan hängas ut som ett baner
för de i förskingringen kämpande baltiska
författarna. Dikten kom med Frankrikeposten när
Nerudas tre dikter i svensk tolkning av Artur
Lundkvist och Casanovas redan var inbrutna,
och det var bara att tacksamt ta fasta på
ett egendomligt sammanträffande. Éluards dikt
publicerades i ett marsnummer av tidskriften
Les lettres frangaises, som även innehöll några
andra franska diktares hyllningar till Neruda
i protest mot att den store chilenske diktaren
utsatts för politisk förföljelse av den chilenska
Videlaregimen. Han är sedan en tid
försvunnen och efterspanas av polisen. Det befaras att
han delat eller riskerar att få dela samma öde
som Garcia Lorca, vilken som bekant
mördades av falangisterna under spanska
inbördeskriget. Pablo Neruda, vilken av Les lettres
frangaises betecknas som den störste nu
levande poeten på spanskt språk, var under
spanska inbördeskriget sitt lands konsul i
Madrid och upplevde striderna på nära håll.
I sin diktsamling "Espana en el Corazån"
(Spanien i hjärtat) har han givit visionära
bilder från det kämpande Madrid,
genomträngda av en brinnande kärlek till Spanien.
Diktarbrodern Lorca hyllade honom också i
ett entusiastiskt tal som det spanska språkets
mästare, "en poet som står närmare döden än
filosofin, närmare smärtan än intelligensen,
närmare blodet än bläcket". Den heta pulsen
och det häftiga, formsöndersprängande
anslaget är utmärkande för Nerudas på en gång
starkt verklighetsbundna och romantiskt
symboliska diktning. På senare år har han alltmer
upptagits av politiken och blev vid hemkomsten
till Chile senator. Nu skulle han alltså ha
kommit i konflikt med president Videlas regim.
Genom att Gabriela Mistral slog an en
sträng hos en svensk diktare, som översatte
några av hennes dikter, började hennes namn
lysa i det ganska kompakta mörker som
från vår horisont insveper den spanskspråkiga
poesin. Även i översättning gick den
lidelsefulla alttimbren i hennes latinska stämma fram,
och hennes dikter gav uttryck åt så universella
känslor att även om mycket av den exotiska
ursprungligheten gick förlorat på vägen från
originalet till tolkningen så grep de starkt.
Lorca är ett annat exempel på en spansk poet
som slagit igenom utanför sitt lands gränser
och inte minst i Norden, fastän de som kan
läsa honom på spanska anser honom tämligen
hopplös att översätta. Det må gälla lyrikern,
men nu var ju Lorca också dramatiker, och
det är som sådan han framför allt blivit känd
hos oss. Mistral och Lorca är otvivelaktigt
första rangens diktare, men de intar
ingalunda någon särställning ur spansk
synpunkt. Neruda sätts av många över Mistral,
och Lorca anses ha en överman i spanjoren
Rafael Alberti (f. 1902), som nu lever i exil
i Argentina. Jag måste bekänna att jag aldrig
hört hans namn förrän jag för några veckor
sedan läste en stor artikel om honom i Times
Literary Supplement med anledning av att ett
urval av hans dikter översatts till engelska
(New York: New Directions, London: Falcon
Press). Nu kan jag som redaktör endast
uttrycka en önskan att någon spanskkunnig poet
snarast måtte förmedla några av Albertis dikter
till svenska.
Detta var alltså ett slags presentation av
Neruda och samtidigt litet stoff för
betraktelser över det diktens
kommunikationsproblem som berördes i samband med balterna.
Råd i pesttid
Ett par förklarande ord bör också anknytas
till publiceringen av Albert Camus’ utdrag
"Ur arkiv för frågor rörande pesten". Dessa
anteckningar är att uppfatta som en
klarläggande kommentar till Camus’ allegoriska
roman "La peste" (se BLM 1947,
oktoberhäftet), vilken inom kort föreligger även på
svenska. Romanen skildrar en tänkt pestepi-
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
