Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
demi i staden Oran, som ungefär samtidigt
fick en fruktansvärd verklighetsparallell i den
egyptiska koleraepidemin. Det är inte bara
farsotens härjningar som återges med
mästerlig behärskning av de fysiska, psykologiska
och samhälleliga verkningarna, skildringen
formar sig med nästan omärkliga medel till
en allegori över nutidsmänniskans belägenhet
under krig, ockupation och andliga farsoter.
Det är endast ironin som skiljer Pestens här
i numret återgivna anförande till sina offer
från Statens självbelåtna ukaser till
medborgarna i stora delar av vår världsdel. Och de
hygieniska och psykologiska råd som i
arkivanteckningarnas första avdelning ges för ett
klokt och värdigt sätt att uppföra sig bland
pestsmittade kan lämpligen inläras som
hälsoregler av envar som inför det annalkande hotet
inte känner en överdriven längtan till död och
sj älvuppgivelse.
Författarna tar ställning
Hur några svenska författare ser på
individens frihetsmöjligheter och konstens utsikter
i nuvarande mörka världsläge redovisas i
numrets enquéte. Vi har velat få till stånd denna
mera nyanserade meningsyttring, därför att
de senaste månadernas politiska utveckling
skärpt motsättningarna i författarlägret enligt
kanske något förenklade frågeställningar. Det
har förekommit upprop för att hylla
Sovjetunionens kulturskapande och folkbildande
insatser, och det har förekommit en
sympatiadress till Tjeckoslovakiens författare, som
efter den ryssregisserade statskuppen inte
längre har möjligheter att öppet bekänna sin
västerländska kulturuppfattning. Kring dessa
adresser tenderar de svenska författarna att
bli uppdelade i två läger, och vid
författarföreningens val av ordförande efter Fredrik
Ströms tillbakaträdande kom det till en häftig
batalj mellan lägren. Föreningens vice
ordförande Arnold Ljungdal, som onekligen
genom sitt skickliga arbete inom föreningen
bäst meriterat sig för ordförandeposten,
stupade på att det var han som framlämnat den
sovjetvänliga adressen. Det hade han
visserligen inte gjort som styrelseledamot i
författarföreningen utan som privatperson, men
oppositionen ansåg att om Ljungdal utsågs till
ordförande så skulle hans privata politiska
meningsyttringar av den ryska propagandan
utnyttjas som om de kommit från de svenska
författarnas förtroendeman.
Det vore olyckligt om dessa motsättningar
skärptes av pur stridslust och envishet. Att
författarfronten inte är lika enig gentemot det
expansiva Sovjetryssland som gentemot det
nazistiska Tyskland beror antagligen på att
många författare som alltid varit socialt
radikala har svårt att skiljas från sina
illusioner om den ryska revolutionens
välsignelse-bringande följder för världsproletariatet. Man
måste högakta varje radikalism som bottnar
i social indignation och medkänsla och en
idealistisk tro på framåtskridandet, men att
hänga fast vid ideal som förlorat sin
verklighetsgrund är inte lika beundransvärt. Endast
som en sådan trofasthet in absurdum och som
motsatsen till opportunism kan man förklara
om en svensk författare bekänner sig inte till
socialismen som sådan utan till dess
korrumperade, grymt förrådda ryska särart. Jag tror
uppriktigt sagt inte att det finns någon svensk
författare av betydelse som inte i djupet av
sitt hjärta känner förskräckelse och harm över
de yttringar av rysk kulturell och konstnärlig
likriktning varom vi snart sagt dagligen får
bevis ur säkraste källa. Oviljan att radikalt ta
avstånd måste bero på rädslan för att kasta ut
det legendariska barnet med badvattnet. Och
låt de ömsinnade fortsätta att rannsaka sina
samveten utan att ställa upp dem mot
manifestens väggar. Det är för rätten att tänka fritt
vi kämpar, och när det gäller den rätten måste
vi vara långmodiga. Georg Svensson
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
