Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Författaren och friheten i det moderna samhället. En enquête med uttalanden av Sivar Arnér, Werner Aspenström, Arvid Brenner, Tora Dahl, Jan Fridegård, Folke Fridell, Eyvind Johnson, Thorsten Jonsson, Bertil Malmberg, Harry Martinson och Karl Vennberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTAREN OCH FRIHETEN I DET MODERNA SAMHÄLLET
THORSTEN JONSSON:
Några av de frågor som här har uppställts
förefaller mig svåra att besvara. "Är friheten
från nöd och fruktan viktigare än friheten
i fråga om åsikter och individuell utlevelse av
personligheten?" Det är en svår fråga, därför
att man inte har några kunskaper om ett
samhälle utan nöd och fruktan eller ett där inga
åsikter påverkas av falska lojaliteter och där
ingen personlighetsutlevelse, inte ens den som
är helt oskadlig för medmänniskan, är
kringskuren. Båda dessa frihetskategorier är viktiga;
men vilken är viktigast? Låt oss hoppas att det
ska komma nya generationer som har
gedignare erfarenheter att basera en sådan
avvägning på.
Kan man tänka sig ett idealiskt samspel
mellan dessa båda grupper av frihetssträvanden?
Hur det i praktiken skulle ordnas kan man
inte på egen hand tänka sig. Den som kunde
det, och kunde begripligt redogöra för hur
han tänkte sig problemen lösta, vore förtjänt
av en stor framtid som politiker, och det är
en framtid som mycket få människor är
förtjänta av. Men att man i ett land som inte
föröds av krig och inte emotionaliseras och
fördummas av krigshot, och där man inte
behöver vräka ut pengar på att organisera
försvar mot en krigföring om vars karaktär man
inte kan göra sig en föreställning, att man där
skulle kunna åstadkomma en balans mellan
kontrollerande organs rätt att kontrollera och
trygghetsgivande organs rätt till de pengar som
de behöver för sin verksamhet, det kan man
tänka sig. Det kan man också hoppas på utan
att hänge sig åt en vildare utopism än den som
är oundgänglig för en om man inte ska bli
tvungen att kasta yxan i sjön. Man kan sålunda
tänka sig både ett kommissionsvälde som är
så begränsat att det inte förhindrar, försvårar
eller ens försenar den praktiska verksamheten
i ett land, och samtidigt en socialvård som ger
mycket mer trygghet än den som
samhällsmedlemmarna får av det system vi nyss har börjat
bygga ut. Jag tror att det för var och en, och
därför också för varje författare, är lättare att
tänka sig sådant om man inte låter sig bli
alltför djupt engagerad i, alltför lojal mot ett
politiskt parti.
Att någon om sin samtid medveten person
kan sväva på målet när det gäller den sista
gruppen av frågor, det förstår jag inte. De är
lätt besvarade; och möjligen kan man gissa
att någon har funnit svaren alltför närliggande
och alltför riskfria för att man skulle vilja göra
dem till sina. Men tänker man så, då tänker
man fel: att i dessa stycken iaktta neutralitet
eller åberopa en "anarkism" som endast är en
undanflykt, det är för människan livsfarligt.
BERTIL MALMBERG:
Nazismen var romantisk,
pubertetsromantisk. Den var visionär och nebulös,
melodramatisk, operamässig, teatralisk. Ledarens
motvilja mot teorier var inte realistens, det
var drömmarens ringaktning inför de många
utläggningarnas otillräcklighet. Ingen nådde
ju synernas kärna eller kunde ens
tillnärmelsevis mäta de gigantiska proportionerna. Därtill
hade alla försök att teoretisera över de
visionära materierna en vedervärdig tendens,
nämligen att förbinda dem med föregångare och
inringa dem med bekanta termer. T. o. m.
sina egna förklaringar avbröt Hitler abrupt,
överväldigad av synenias majestät och desperat
inför ordbildernas och tankarnas litenhet.
Han kunde inte undvara sin ensamhet, som
han upplevde överallt: i alplandskapet och
operalogen, i Sportpalatset, denna passiva
ekorymd, där talkörerna återkastade hans röst,
i "beslutets" stora ögonblick, när han var
uppladdad nog att spela hjälterollen intill andlig
och kanske även fysisk orgasm. Han berusade
sig med ord, men att bruka dem för att
klarlägga begreppen, det var att skända mysteriet:
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
