Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Från bokhyllan - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
välver han en klar himmel, i Corots anda.
I "Dikter på prosa", dessa av ensamhet, vemod
och tolerant ironi uppfyllda aftonstämningar,
tycker man sig höra Mozarts "Requiem". Och
liksom man måste äga ett visst
musikaliskt-muntert allvar för att förstå Mozarts serena
musik, så måste man också mogna för att
förstå Turgenevs konst.
Han kände livets ofullkomlighet lika djupt
som dess skönhet, och aldrig förbröt han sig
mot konstens högsta lag — taktens.
Zenta Maurina
Översättning av Johannes Edfelt.
BOKRECENSIONER
TIO POETER
Märtha Larsson: Vår fjädervikt är oerhörd.
Bonniers 1948. 3:75.
Solveig Landquist: Klara dagar gå.
Wahlström & Widstrand 1948. 3:75.
Ulla Berthels: På alla dunkelvägar. Gebers
1948. 4: 75.
Solveig Johs: Spelöppning. Norstedts 1948.
3: 75.
Bertil Wickman: Nattligt fönster. Gleerups
1948. 5: 50.
Elis Elmgren: Syrenernas nederlag. Bonniers
1948. 5: 50.
Sven Åicerstedt: Vandrare i skymningsland.
Norstedts 1948. 3: 75.
Ingemar Andersson: Vattenflöjt. Bonniers
1948. 3: 75.
Stig Sjödin: Sommarpredikan. Bonniers 1947.
4: 50.
Carl Magnus von Seth : Ögats sång. Bonniers
1947. 3: 75.
Fem svagheter bland många andra kommer
lätt med tunga krav när man läser lyrik:
svaghet för det välljudande, det åskådliga, det
expressiva, det fyndiga och det egendomliga.
Nästan alltid vållar dessa läsarens svagheter
besvikelser på någon punkt. När man trots
sådana besvikelser ändå glömmer dessa sina
svagheter och helt upplever en tydligare
erfarenhet i en intensivare form än man är van,
har man antingen träffat på en verklig poet
eller bara en besläktad själ. Ganska nära denna
lycka — alltså den förstnämnda, den senare
kan vara mera tvivelaktig — har anmälaren
tyckt sig komma vid läsningen av Martha
Larssons andra diktsamling, "Vår fjädervikt
är oerhörd". Ingen juvelerarblick kan i hennes
poetiska värld upptäcka det grällt vanmäktiga
glittret av glaspärlor:
Länge vilade pärlorden dolda i snäckorna
till dess att erfarenheten gläntade på skalet
och vi såg dem därinne, skimrande av ljuset
som växer i mörkret för de invigda ögonen.
Så kommer, kunde man säga om man visste
sådant säkert, i lyckliga, i riktiga fall poesin
till. Ur snäckans slutenhet. Men skärvan i ögat,
pincetten i handen, på jakt efter "grå motiv"
måste till för att pärlan skall födas i ljuset.
Poeten klagar i andra dikter över dessa
verktygs existens, hon har upplevt analysens
ödsliga grämelser och fäller en förtvivlad dom
över sitt sökarjag. Mot den solberusade
livshängivelsens lättjefulla havsstrand avtecknar
sig med magnetisk port "den svåra labyrinten",
som frestar med skuggornas kyla och
spegeldammar, medan livet förrinner. Det moderna
temat splittring har Martha Larsson kunnat
förmäla med det klassiska temat
förgänglighet. Kanske har hon lyckats bäst i dikten
"Ungdom", som handlar om kampen för enhet
och integritet och det vanskliga pris den
betingar:
Men när hösten kom och sången tystnade
och vindarna tog sångaren med sig
öppnade sig mina kronblad och stängeln
vajade av ängslan. Pistillen vaknade
och såg sin förgänglighet.
—- Länge i mörkret sög jag det bittersöta giftet.
Dikten är alltigenom ett klassiskt poem, och
anmälaren, som utom de fem nämnda
svagheterna i hemlighet odlar en sjätte, svagheten
för det klassiska — som visserligen är svårt att
definiera —, vill gärna tänka att den är ett
utsökt konstverk. Man kan lägga märke till
ordet ängslan. Man letar förgäves i mer eller
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
