Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - A. L. Barker: Bildstormarna. Novell. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDSTORMARNA
— Den kan flyga! Den kan flyga över
huset!
Neil sade ingenting. Han gick surmulet
uppför trappan. Vild av iver att komma först
slingrade sig Marcus förbi honom och
fortsatte före. När han sträckte sig för att hoppa
över sista steget var han nära att tappa
balansen. Neil satte foten rakt på den heliga stenen.
— Nej! skrek Marcus.
— Vad då?
— Nej! Nej!
Neil kiev upp på översta steget.
— Har du blivit tokig?
— Du skulle inte ha klivit på det där
steget!
Neil tittade på det.
— Varför då?
— Det kommer att hända dig någonting!
— Vad menar du?
Marcus drog sig baklänges, ivrigt
hemlighetsfull.
— Det hemskaste som finns!
— Struntprat, förklarade Neil och gick
långsamt tillbaka och började hoppa omkring
på det heliga steget. Vad säger du nu då?
De stod och stirrade på varandra i
solskenet, Marcus med gapande mun,
skräckslagen, Neil med uppdragna ögonbryn,
händerna i fickorna och fötterna stadigt
planterade på den förbjudna stenen.
— Det kommer och tar dig — det blir så
argt!
— Vilket då? Spöket under steget? Äsch!
Neil gav det en sista spark och spankulerade
vidare. Det finns inga spöken. Det förstås,
han såg allvarsam ut, gremlingar1 finns det
ju. Dem måste man se opp med minsann.
— Vad är gemlingar för nånting?
— Kors i jesse namn! Neil stannade och
såg skarpt på Marcus. Du är allt ganska blöt
bakom örona du. Du vet ju ingenting.
— Det gör jag visst det! Jag vet mer än
du! Jag vet mer än alla människor! Men
1 Gremlins, ett ord som R. A. F.-flygarna hittade på
under kriget som en beteckning för något slags oknytt
som antogs ställa till trassel med maskinerna och
andra malörer. Ö. a.
Marcus var inte absolut övertygad. Han tog
häftiga skutt fram och tillbaka över gången
för att dölja sina tvivel.
— Sällan, förklarade Neil med förkrossande
förakt. Du vet ju inte ens vad gremlingar är.
— Vad är det då?
— Det är — tja, gremlingar gör att det
går galet.
— Är gemlingar levande?
— Klart de är levande. Hur skulle de kunna
göra vaj på saker och ställa till rackartyg för
folk om de var döda? Gremlingar, det är
nånting att vara rädd för, ska jag säga dig. Inte
som ett gammalt trappsteg!
— Har de röda ögon?
— Somliga har det. Andra har gröna ögon
och horn. Det finns massor på vårt flygfält.
Marcus såg självbelåten ut.
— Jag har en gemling!
Neil hånlog öppet.
— Var då nånstans? Under trappsteget?
— Nehej! Den är i paviljongen.
— Det var det fånigaste jag har hört!
Gremlingar finns bara på flygfält, och på
andra ställen där det finns flygplan. Vad skulle
du ha en gremling för?
— Jag har en. I paviljongen.
— Prata smörja!
Marcus hoppade av ilska.
— Jag ska visa dig! Jag ska visa dig, så
får du se!
— Nå ja, jag ska kasta ett getöga.
— Men akta dig! Den biter huvet av dig ...
Neil rynkade pannan irriterat.
-— Äsch, rör på påkarna! Sölkorv.
— Vad då?
— Skynda dig, visa mig — om du kan.
Ursinnig men osäker gick Marcus före till
paviljongen. Detta mörka hörn av trädgården
låg redan i skugga, och för Marcus var kylan
i luften varning nog. Han stannade tvekande
och pekade alldeles i onödan.
— Fy sjutton, vilken ruggig gammal kåk!
Neil gick lättjefullt fram mot paviljongen.
Marcus sprang modigt ifatt den äldre pojken
och tog honom i armen.
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
