Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - A. L. Barker: Bildstormarna. Novell. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. L. BARKER
var uppjagad i alla fall. Han traskade i hälarna
på Neil oförfärat pratande medan den andre
inte sade ett ord.
Neil tog ingen notis om Marcus förrän han
ville gå in i kvarnen. Då sade han: — Vänta
här, och hans ton var sådan att Marcus inte
ens kom på tanken att göra invändningar. Neil
försvann tyst in i kvarnens mörker.
Han var borta en lång stund. Marcus
hoppade först på ena benet och sedan på det
andra för att ha något att göra. Han fick tag
i en gräshoppa men tappade den genast. Han
gjorde kullerbyttor ända tills kvarnen började
dansa högtidligt i bakgrunden. Marcus
föredrog att den höll sig stilla och satte sig därför
i gräset och lyssnade.
Det hördes inte ett ljud från Neil där inne.
Marcus ropade, men ingen svarade. Han drog
den slutsatsen att Neil gjorde det med flit för
att se hur snart han skulle bli rädd. Då skulle
han hoppa fram och säga att Marcus aldrig
kunde bli pilot.
Denna tanke höll de gröna snickarbyxorna
mycket stilla ett tag. Han satt kapprak och
tuggade på ett grässtrå som Neil hade gjort.
En stor, svart fågels långsamma, läderaktiga
flaxande var det enda ljud som hördes i
eftermiddagens stillhet. Om han inte hade varit så
uppjagad kunde han ha somnat.
Och så kom Neil plötsligt ut ur kvarnen.
Marcus sprang fram till honom, pratsam och
översvallande efter den påtvungna tystnaden.
Neil brydde sig inte alls om vad Marcus sade.
Han visslade lågt och tittade på kvarnvingarna.
Hans läderjacka var grå av damm, och en
slinga skumliknande spindelväv hängde fast
vid ena ärmen. Över ena handens baksida hade
han en lång, imponerande skråma. Marcus
observerade den med avund.
Neil kastade sig ner i gräset.
— Ser du den där vingen — den översta
på den här sidan? Jag tänker gå ut genom ett
hål mellan bräderna och hänga mig fast i den
och få den att gå runt. När den pekar ner mot
marken, släpper jag taget och gör en
fyra-punktslandning.
Marcus förstod inte riktigt vad Neil tänkte
göra, men det lät djärvare och mera
spännande än hans vildaste äventyrsdrömmar. Han
blev fullkomligt hänförd vid tanken på att det
kunde vara farligt.
— Jag med! Han lutade sig ivrigt över
Neil. Jag ska också göra en punktslandning!
— Det ska du visst inte. Neil reste sig och
tog lugnt av sig jackan. Du kan stanna här
och se till den här och titta på vad jag gör.
— Jag tänker också göra det!
Marcus hoppade upp och ner i vild
upphetsning. Neil högg tag i honom och höll honom
fast.
— Din dumbom! Du kan inte göra det som
jag tänker göra. Det är ett prov, begriper du
inte det — j ag måste pröva mina nerver. Jag
tänker bli jaktflygare, jag måste ha nerver,
jag måste vara hård och ta risker och hålla
huvudet kallt. Jag kanske inte duger till det.
Det måste jag ta reda på, jag måste pröva
mig själv om och om igen!
Marcus var för liten att förstå vad fanatism
var, annars hade han kanske känt igen detta
ödesdigra fenomen i Neils ansikte, otämjt
och besinningslöst och okuvligt som eld. Den
öppna, fräkniga, rynkade pannan, som sköt
fram över de underligt tomma blåa ögonen,
och den fasta, intoleranta munnen behärskades
av en glöd så intensiv, så obarmhärtig att
den kylde och nästan stötte bort.
Den kom Marcus att nyktra till. Han
slingrade sig lös ur Neils grepp och drog sig undan
en bit, på sin vakt som ett djur inför ett annat
djurs besynnerlighet.
— All right. Neil viftade undan Marcus och
hans sinnesändring som en irriterande mygga.
Han började kavla upp ärmarna på sin gråa
flanellskjorta. Marcus såg på med rynkad
panna. Han kände sig osäker på sig själv.
Han förstod inte riktigt vad Neil tänkte göra,
och hans tävlingslusta kämpade med hans
medfödda försiktighet. Det kanske vore lika
gott att se efter vad bedriften gick ut på innan
han utförde den själv. Och dessutom, när Neil
väl var i gång med den, skulle han knappast
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
