Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NEW YORK
minstone vad axeln Washington—New York
angår. Men jag vill inte trycka för hårt på
den parallellen. Boken är snarare produkten av
ett spekulativt intresse för maktens väsen än
en satir, och dess finaste inslag utgöres av
skildringen av Caesar som en intellektuell,
vilken man beklätt med ett ämbete och som
måste acceptera smickret därför att han inte
kan dela sitt verkliga liv med folket.
Tekniskt sett är boken mycket styv. Den
består av en rad dokument, uppdiktade brev,
citat från plebejiska samtal o. s. v., som
sammanställts så att de bildar en fortlöpande
krönika och en underfundig kommentar till vad
som hände inom Caesars trängre cirkel under
den romerska republikens sista dagar år 54
f. Kr. Historiska händelser har avsiktligt lyfts
ur sitt sammanhang, Catullus, Clodia Pulcher,
Cleopatra och Brutus kretsar alla kring
varandra i samma värld, ehuru Catullus får antas
ha varit död vid det laget, liksom Clodiä
Pul-chers ohängde broder Clodius. Men det har
ingen betydelse. Thornton Wilders avsikt är
här att avbilda ett samhälle, där livet blivit så
reglerat i sina yttre former att aristokratins
mest intima tankar förstulet måste avslöjas i
privata dokument. Det är nästan som om man
kunde utläsa Caesars kommande död för
mördarhand ur det faktum att hans verkliga liv
står i fiendeställning till hans offentliga. Där
man finner så mycken splittring och så mycket
parodiskt skämt med det egna jaget måste utan
vidare följa bankrutt och diktatur. När Brutus
organiserar angreppet på Caesar, ger han
i själva verket uttryck åt den praktiskt
inriktades motsatsställning till den fantasibegåvade.
Caesar är nämligen så medveten om alla de
paradoxer, som ryms i hans situation, att han
utgör en ren förolämpning mot alla dem som
inrättar sitt liv efter tradition och regler. Det
är själva tankeskärpan hos honom som oroar
dem, eller det faktum att han inte öppet kan
dela dess resultat med dem. Ehuru han är
bunden av statens bud, av den officiella religionen
och de nödvändiga offren, är han i själva
verket en intellektuell agnostiker, som
beundrar Catullus’ poesi och struntar i det hat man
ägnar skalden i fråga, han njuter Cleopatras
gunst men kan inte officiellt låta henne uppta
sina tankar, och han bekänner sina verkliga
idéer endast i långa tidningsliknande brev till
Lucius Mamilius Turrinus, en blind och lytt
enstöring, som dragit sig tillbaka till Capri.
I denna Caesars sista, outsägliga ensamhet
finns, tycks Thornton Wilder vilja säga, inte
bara den svåra inflammation, som döljer sig
i själva hjärtat av Makten, utan den ger också
exempel på människan ansikte mot ansikte
med Sfinxen, med det väsen som kan läsa
i livets bok, som tålmodigt lyssnar till våra
leende eller uppbragta frågor och som
ingenting yttrar till svar.
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
