Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
fransmännen brukar säga att "Rubens
föregriper Delacroix" kunde man här säga att
kineserna föregripit Tjechov.
Gunnar Ekelöf
PASTISCH MED
CAESAR-MOTIV
Thornton Wilder: Även du, min Brutus.
Översättning av Gurli Hertzman-Ericson.
Natur och Kultur 1948. 9:50.
Thornton Wilder är liksom sin excentriske
landsman Ezra Pound något av en arkeologiskt
nedgrävd diktare: en nyklassicist som häller
sitt blekt gnistrande vin på gamla,
amfora-formade läglar. Hans förhållande till sin egen
grund, sin omgivning, sina problem är starkt
förtunnat, och hans konst får därför ständigt
ett drag av pastisch. Han förlägger helst sina
berättelser till avlägsna tider och ciselerar fram
dem i svalt abstrakta konturer.
Wilders nya roman tilldrar sig under den
romerska storhetstiden och är utformad som
en serie samtida dokument: brev,
dagboksanteckningar, diktat, rapporter. Metoden
innebär en genväg, ett sätt att undgå vissa
svårigheter och slippa ifrån kravet på åskådlig
miljöskildring, på realistisk illusion. Författaren
tycks ha varit medveten om att läsaren lätt kan
göra för honom ofördelakiga jämförelser.
Närmast i teknik och syfte står väl hans
framställning Graves’ Claudius-böcker och ter sig
gentemot dem främst prisvärd för sin
koncentration. I fråga om intensivt engagemang kan den
inte mäta sig med Camus’ Caliguladrama,
i fråga om konstnärlig kraft inte med Nis
Petersens "Sandalmakargatan" eller
Lagerkvists "Dvärgen" (som trots renässansmiljön
inte alldeles utesluter en jämförelse).
Wilders bok förråder inte så litet av
bestsellerhandlag, stilens briljans är utpräglat
akademisk, utan egentlig originalitet, och
skildringarna lagom djärva med sina antydningar
om oanständiga saturnualiefester och andra
romerska måttlösheter. Vad som utgör något
av ett personligt resultat är dels karakteristiken
av de uppträdande, dels de tankegångar som
de utrustats med. Julius Caesar lever på äldre
dagar främst för sin historiska ryktbarhet och
retuscherar flitigt i sitt förflutna, men han
vägrar att uppfatta sig som gud, han vill
snarare bli föremål för goda omdömen än för
blind dyrkan. Han skulle helst vilja avskaffa
religionen, han tror inte på någon annan
mening i världsförloppet än den människor
förmår inlägga däri. Han söker nå en fullständig
medvetenhet om sina egna handlingars
innebörd och deras vidsträcktare konsekvenser.
Han ställer den stora lyriken högre än något
annat, lyriken är hans ersättning för metafysik.
Han fattar frihetens problem helt konkret som
ett fullföljande av möjligheter. Han är för
överlägsen att vara hämndlysten eller bry sig
om folks uppfattningar, och han är rentav
beredd att låta sig röjas ur vägen av ett
diktatorsämne med större kraft och insikt än ban
själv. För de många kvinnorna i sitt liv har
han varit mera lärare än älskare, och med
all sin dyrkan av den häpnadsväckande
Cleopatra genomskådar han kallt hennes
egyptiska gudinneglans. Kring Caesar rör sig bland
andra skalden Catullus, som förvånar alla med
sin passion till döds för den intriganta,
skandalöst utsvävande Clodia, men hans
kärleks-neuros är främst ett skal kring hans
livsbesvikelse, liksom hennes raseri mot all
återhållsamhet bottnar i den aldrig övervunna chocken av
en våldtäkt i tolvårsåldern. Till dem som
uttalar sig om Caesar hör Cicero, som klandrar
diktatorns snabba beslut, hans
handlingsimprovisationer utan eftertanke, men å andra sidan
måste erkänna det stimulerande i hans
spon-taneitet.
De många, ständigt skiftande synvinklarna
i boken innebär en del fördelar: rörlighet,
fasettering, utrymme åt läsarens medskapande
fantasi. Men samtidigt förhindrar det
dramatisk kontinuitet, det hela blir som en tavla
belyst av den irrande ljusfläcken från en
ficklampa. Caesarporträttet, som ju är det centrala,
framträder dock efter hand med avsevärd
verkan: ett stycke kringgående men inte likgiltig
människoskildring. Också i denna bok är
Thornton Wilder inte bara behärskat
välskri-vande utan intelligent reflekterande, med fint
formulerade problemställningar, hämtade ur
det allmängiltigt aktuella medvetandet.
Artur Lundkvist
DET HEROISKA
ÄVENTYRET
Eric Linklater: Äventyrets konst.
Översättning av Aida Törneli. Norstedts
1948. 10:—.
En dag i augusti 1939 hade Orkneyöarna
nåtts av mobiliseringsordern. Reservkapten
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
