- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
652

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Clas Engström: Scener. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CLAS ENGSTRÖM

och Lille-bror och Britta med drömmarna. Hur
skulle det gå med er. Jag måste nog...

bättre lida än försaka. Å, Mor, de e retoriskt
å utnött, men man måste ju jämka å stoppa
livets stötestenar i livets fallgropar. Inte nöta
på varann. Leva å försöka. Mor!

Calle stryker sin mors grå huvud. Det måste
kännas valhänt att stryka sin mors huvud, och
valhäntheten är i känslan.

— Mor!

— Ja visst, säger hon. Ja visst, Carl. Leva
å försöka. Hon ser upp och ut och märker att
himmelen är blå. Ja tycker du skulle gå ut,
Carl, säger hon. Du sitter inne alldeles för
mycke.

— Ja, säger han och tänker: Nu har jag
åstakommit nånting.

Så går han. Och hon ser efter honom så
som en mor ser efter sin son, när han går ut
för en stund. Ungefär.

II

— Bolin kan stanna kvar efter timmen. Ja
vill tala me Bolin!

— Ja, säger Bolin och tittar på sin penna.
Han skruvar fram blyertsen i den, och sen
skruvar han in den igen. Under tiden: Jag är
lite nervös. Jag är kall och fuktig om
händerna. Jag måste skruva och studera hur
blyertsen liksom slingrar sej ut och sen in
igen. Ljuden i rummet har mörknat, sjunkit
en oktav, ungefär som när man har gäspat
kraftigt. Dom smutsbruna väggarna flyttar sej
alldeles inpå mej. Va fan skulle det tjäna till
att envisas med det här sabla pratet? Men i alla
fall — varför ska man måsta ljuga. Man kan
ju ändå inte handskas hur vårdslöst som helst
med sitt självförtroende, sin självrespekt. Ja,
fy fan. Det är lite nervöst, ganska mycke för
resten. Mään, det kunde varit värre.

Automatiskt fingrar Mellberg på en finne
som han har på hakan. Han tittar ut över
klassen bort till Bolin längst nere i ena hörnet.
Bolin sitter nerböjd och ordnar med sin penna.
Sabla grabb att ställa till. Vart vill han komma!

Och dom andra! Så vita alla ansikten lyser
mot mej. Hur ska jag klara opp det här nu
då? Besvär. Besvär med den där grabben jämt.
Alla vita ansikten. Vad vill dorn? O, denna
källare till klassrum, som trycker ner allting.
Men jag måste klara opp det här på nåt sätt. Ja.

— Vi räknar exempel 373 i
studentuppgifterna, säger han, Wallin.

Wallin reser sej och går fram till svarta
tavlan.

Nu är det matematik. Tungt av
kritdamm-mättad matematik. Konstruera
medelproportio-nalen. Tänk olikheten som en likhet. Svår är
vägen att plöja genom matematik. Smutsbruna
väggar. Kan väggar kväva livslust? Kan
smutsbruna väggar lägga sin unkenhet som fuktig
bedövning över ung, varm ta-reda-på-glädje?
Wallin hostar lite av kritdammet.
Cosinusteo-remet går den här gången. Att arbeta sej
genom cosinusteoremet. Matematik och
mate-matikk. En del säger matte, men det räcker
inte, är för lätt. Det här är mycket, mycket
tyngre. Men tiden rinner i timglas och tickar
i väckarklockor och hackar sej fram med
sekundvisare, har flyttat sej, när man nån
gång tittar på minutvisare. Egentligen rullar
tiden tungt, men man tänker, att den
små-hackar med sekundvisare för att slippa ifrån
en olust.

Det ringer.

Stolskrap mot golv. Dämpade ljud av böcker
som slås igen. Hårdare smällar av bänklock.
Så går grabbarna ut, långsamt, med nedböjda
huvuden och händerna i fickorna eller på
ryggen. Det ser ut som om dom tänker, men det
gör dom inte — eller egentligen gör dom
kanske det, men dom låter tankarna skutta som
dom vill utan att hålla dom samlade, tyglade.

Grabbarna vilar.

Mellberg står vid katedern och ser
klassrummet sakta tömmas. Han väntar med
behärskad otålighet, som när man med lödder
i ansiktet väntar att det smutsiga vattnet ska
rinna ur tvättfatet. Bolin står nedanför honom
och tittar på sin penna och tänker: Där uppe
han. Här nere jag. Vilket är värre! Och Mell-

652

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free