Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Carl Johan Elmquist: Poesi og poetik. Brev fra Danmark - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
er »den mest effektive Maade til at maale
Digterværkets Originalitet«, idet kritikeren ved
at sammenligne nærstående værker bliver i
stånd til at afgøre deres relative værd.
Som Billeskov Jansen selv bemærker i
forordet til poetikens franske udgave, Esthétique
de 1’ceuvre d’art littéraire (Munksgaards
för-lag, kr. 12.—), falder hans teorier på flere
betydningsfulde punkter sammen med dem,
den unge franske kritiker Jean Hytier (kendt
for sin bog om Gide) har fremsat i Les arts
de littérature. Det er morsomt at konstatere,
at de to danske forfattere, som på så forskellig
vis har beskæftiget sig med æstetiske
problemer — digteren i sine tvangløst
kompone-rede dagbogsblade og universitetsprofessoren
i sin systematiske poetik — begge har nær
kontakt med fransk åndsliv. De franske
impulser er eliers ikke alt for hyppige i dansk
litteratur, som siden romantikens tid har været
præget af vor geografiske förbindelse med
Tyskland og af vort handelssamkvem med
England. Men de har næsten altid virket
anspo-rende og rigt befrugtende.
BOKRECENSIONER
VAD HJÄLPER MUSIKEN?
Bertil Malmberg : Men bortom marterpålarna.
Dikter. Bonniers 1948. 8: 50.
Ännu en gång har Bertil Malmberg lyckats
förvåna och förvirra både sin trogna och sin
klentrogna publik. Hans nya diktsamling, som
fått den otympliga och ganska illaljudande
titeln "Men bortom marterpålarna", är en ändå
mera hänsynslös och ändå mindre
insmickrande bok än "Under månens fallande båge".
Ty likaväl som Malmberg i sina nya dikter sökt
reducera själva diktskapandets krav — utan att
helt lyckas — har han förvandlat själva
jag-rannsakandet till en så pass efemär
angelägenhet, att all prägel av egocentricitet har
utplånats. Den underliga svaga vämjelse han
talar om har så genomsyrat stoffet i denna
underliga starka bok, att han kan tala om sig
själv med en kall trötthet, som är
överväldigande. Den mot det egna jaget inställda
skepticismen, självavslöjandet upphöjt till ett
allmängiltigt plan, kan föra tanken till Erik
Lindegrens "mannen utan väg", men hos den
yngre poeten var apparaten större och metoden
mera diabolisk. Malmbergs metod och
uttrycksform är enkel, det hårda fingrets mot den
ömma punkten bakom den mask som ändå
alltid finns:
Om ingen lyssnare varit —
du talare, du förtigare
— utom den anonyme som vet:
vad hade du då
talat
eller förtegat?
Övertygelsen att även masklösheten är
maskerad, att även det naknaste ansiktet är förklätt
i sin nakenhet, är genomgående. För den som
vet detta räcker ju inte kravet på ständig
vaksamhet mot förställning — man måste också
motstå lockelsen att "bruka också det äktaste
oss till ett smycke". Och i denna sista sats finns
alltså nyckeln, den moraliska nyckeln till den
speciella form Bertil Malmberg givit sina nya
dikter. Intet smycke, inga hamrade smiden av
sublim ordkonst längre, ingen önskan att
förleda, att berusa med prakt:
Men jag vill förtro mig
åt någon
som är en del —
åt någon
som är döv, men seende —
Ingen musik kan ersätta genomskådandet. En
slöja är ingen prydnad utan ett medel att blotta.
Man frågar sig: vilken är störst, befrielsen eller
självövervinnelsen, hos en skald som mycket
länge har sökt rista i koppar och nu har funnit
att "endast i glimtar är tydlighet" och
proklamerar idealet: skriften i vattnet.
Det finns i denna diktsamling ingen enstaka
dikt med så monumental verkan som "Kristus
uppsöker Lucifer" eller "Hertig Lucifer
anropar Skaparen" i fjolårets bok, men i gengäld
gör "Men bortom marterpålarna" som helhet
— det betyder alltså glimtvis — nästan ett
starkare intryck. Det beror i så fall på
direktheten, på tonläget, det hänsynslösare tonläget,
som försmår till och med den monumentalitet
•672
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
