Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
kanske för hårt att säga att Nina, bokens
huvudperson, är ett porträtt av den svenska
turistflappern, för denna senare hade så
alltför ofta någonting cyniskt och utmanande över
sig. Eller också någonting av vulgär och
flabbig naivitet. Nina är tvärtom en ung flicka
som vintertid lever ett trist och skötsamt
kontorsliv på ett litet assortiment av drömmar,
några konstnärsdrömmar och framför allt
drömmen om en fri och öppen värld där allt är
möjligt. Det tar sig uttryck i att hon hela
vintern sliter gamla klänningar och lägger undan
av sin lön för att under några korta
sommarveckor kunna blomma upp, göra en resa till
Norge, Danmark, Finland eller längre, gärna
i sällskap med en "bästa väninna", i detta fall
en norska, träffa unga människor, gärna av
andra nationaliteter, på tåg och båtar eller
annars där inga större formaliteter behövs och
uppleva saker och ting i ett rosenskimmer
som hon kallar kosmopolitism, internationalism
eller socialism men som i själva verket är den
ganska privata utopi man kallar Lyckan. Den
erotiska dragningen till det utländska kan i
sådana fall förklaras som ett (egentligen
förtvivlat) begär att förändra livet inifrån.
Semesterruset vill helt naturligt förtränga
vardagen och söker sin näring i det exotiska. Det
är ett av skälen till att så många unga svenskor
under dessa sista fria år visade anlag som man
skulle kunna kalla en smula tahitiska. I själva
verket var väl erotiken inte huvudsak, inte ens
i Ninas för övrigt mycket vackra och rena
förhållande till en ung irländare som hon träffar
i Finland, och som hon i en dröm om
återupp-levelse av något förlorat drar med sig till sin
västgötska barndomsbygd. Huvudsaken är
förälskelsen i sig och den består i sin tur av olika
drömkomponenter: escapism, lyrism,
natursvärmeri, ömhetsbehov, nordbons
sommar-berusning och, som sagt, begäret att förändra
livet. Nutidens ungdom bygger jugoslaviska
järnvägar eller reparerar Zuydersee-vallar, och
det hela ter sig kanske litet annorlunda, i varje
fall har väl det escapistiska momentet
reducerats. Man minns dock — trots bokens ibland
synnerligen prövande lyriska prosa —
porträttet av Nina med en viss ömhet. Liknande,
på en gång blint egocentriska och av en
själv-uppgivande frihetsträngtan besatta människor
är möjliga endast under historiska pauser,
i lugnen före stormarna, men bilden är inte
desto mindre psykologiskt sann. Egentligen är
den djupt tragisk, för sådana lyckodrömmar
slutar — alldeles som sådana
högkonjunkturer — gärna med sammanbrott.
I "Ensam och fri" framstår Erland
Josephson som den stilistiskt mera finslipade av de
två, i själva verket är han t. o. m. ibland en
aning för slipad, rentav kokett. Boken handlar
väsentligen om en ung kvinnas långsamma
frigörelse dels från stark fadersbundenhet, dels
från bundenheten vid den förste, kanske inte så
synnerligen lämplige mannen i hennes liv. Hon
är av en mycket passiv läggning, och enligt
vad författaren genom ett bimotiv vill göra
gällande ärftligt belastad. Efter den första, av
henne själv nästan eftersträvade besvikelsen
urartar nog hennes liv — i känslodvalans och
fixeringens tecken — en smula till vad Ivar
Conradson kallade "råa hjärtans lek i skum
förtvivlan med varandra", till dess hon möter
en ung idealpojke som lyckas väcka henne
åtminstone till en potentiell värme. Och
romanen slutar med orden: "Det finns en
möjlighet."
Det finns episoder av en övertygande och
även fint framförd psykologisk sanning i boken,
t. ex. den i sin likgiltighet ganska ruskiga
förförelsehistorien, en uppgörelsescen med fadern,
scenen med den moraliskt beskäftiga (och
moraliskt avundsjuka) väninnan. Boken har
också en högst sympatisk tendens: den
pläderar för värme och genom värme renhet
människor emellan. Men det finns också mycket
som man inte tror på, inte låter sig övertygas
av, därför att greppet om det hela är för
löst och upplösningen — efter ett sådant
förflutet — alltför lindrigt idealistiskt. Det ligger
så nära till hands att uppfatta hjältinnan som
en blek och avromantiserad lillasyster till Lydia
Stille — och det betyder att man inte litar på
att det verkligen finns någon möjlighet för
henne. Det en aning psykoanalyserande slutet,
i vilket en skådespelaryngling uppträder som
deus ex machina eller avreagerande faktor och
försonar de båda älskande med varann och sig
själva, blir en påklistrad önskedröm.
Författaren stavar, men han lägger inte ihop. Klarast
märks detta i skildringen av den unge
älskaren: man får en hel del antecedentia och andra
drag och data, men de är inte hoplödda till
en person: de faller isär och han går och står
och ligger där som en skugga av sina
beståndsdelar.
"Det var för djävligt att vara ung", sade
Hjalmar Söderberg, men han sade det först
sedan han blivit lite äldre. Ungdom vill inte
765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
