Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stellan Ahlström: Strindbergs brev till Charles de Casanove
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERGS BREV TILL CHARLES de CASANOVE
(1887) och medtagen i samlingen "Tryckt och
Otryckt", vol. 1.
Mina förbindelser med M. Zola datera sig
till hösten 1879, då jag läste "L’Assommoir"
efter att ha avslutat "Röda rummet", vilket
inte hindrar, att jag räknar "le poète de
1’époque" bland mina lärare.
I avvaktan på en rad vid tillfälle ber jag
Er vara övertygad om min sympati och
tacksamhet.
August Strindberg
Dalarö den 29 juli 1892.
I Kungl. Biblioteket i Stockholm finns ett
brev, som inköptes för tio år sedan i ett
antikvariat i Paris. Det är daterat den 8 augusti
1892 och alltså skrivet något mer än en vecka
efter det föregående.
Kuvertet saknas, men brevets innehåll och
ton gör det ytterst troligt att det var riktat
till Charles de Casanove. Det drama som
omnämnes är "Himmelrikets nycklar", vilket
fär-digskrevs i februari 1892. Under 90-talet
försökte Strindberg att få denna pjäs placerad
på inhemska och utländska scener. Hans
bemödanden var resultatlösa, och Strindberg fick
aldrig uppleva att se detta märkliga verk
uppföras. Dess urpremiär ägde rum så sent som
1929, då pjäsen gavs av Radioteatern.
Dalarö den 8 augusti 1892.
Min bäste herre,
Jag tar mig härmed friheten att sända Er
en redogörelse för ett fantasidrama, som jag
tillskickade Er på svenska för några månader
sedan. Våra teatrar här ha refuserat dramat
i fråga, och uppmuntrad av mina vänner
drömmer jag nu om en överenskommelse med
ledningen för Chåtelet. Men för att nå detta
mål skulle det behövas en mäktig introduktion
för att förmå ledningen att läsa scenerna,
dekorationsanvisningen och handlingens
utveckling. Skulle Ni, Monsieur, vilja ha
älskvärdheten att åtaga Er att vidarebefordra min
plan till den för mig okände direktören.
I händelse han reflekterar skulle man
alltid kunna göra en ordagrann översättning och
därefter tillrättalägga denna för fransk seen.
Då jag sedan några år tillbaka är föremål
för lock-out, håller jag för närvarande på att
duka under i misär, och därför kastar jag mina
blickar utanför mitt lands gränser i hopp om
befrielse.
Ni finner detta djärvt, men vad förlåter man
icke en drunknande!
Vad beträffar denne monsieur Porel hos
vilken Ni har velat introducera mig finnes
intet hinder för honom att spela "Fadren" eller
"Fordringsägare", som M. Antoine inte alls
reflekterar på, eftersom han har bestämt sig
för "Fröken Julie".
Förlora icke tålamodet och överse med min
trägna uppvaktning
beder
Eder förbundne
August Strindberg.
Det blev emellertid inte Porel utan
Lugné-Poë som två år senare kom att uppföra
"Fadren" och "Fordringsägare" på Théåtre
de rCEuvre.
Kort tid efter ankomsten till Berlin, där
Strindberg till att börja med bodde hos Ola
Hansson, riktar han den 16 oktober sin franske
översättares uppmärksamhet på en lovordande
essay över "Fröken Julie", publicerad i The
Fortnightly Review av Justin Huntly McCarthy.
Strindberg har visserligen inte läst
uppsatsen i fråga, men han har hört att den skulle
vara ytterst välvillig, "... vilket har förvånat
mig med tanke på puritanismen i det kyska
England".
Vänskapen med Ola Hansson — och
framför allt med dennes hustru Laura Marholm —
tog fort slut. Den 17 november rafsar
Strindberg på ett kort ner sin nya adress i Berlin,
Neue Wilhelmstrasse 2.
Den 14 januari 1893, två dagar före den
med spänning motsedda premiären på
"Fröken Julie" på Théåtre Libre, frågar Strindberg
3S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
