Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Olof Molander: Topelius, Regina von Emmeritz och Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MOLANDER
omsorg, som ägnats uppförandet av Regina von
Emmeritz, och tillika min lyckönskan för en
ny framgång på Helsingfors’ svenska teaters
30-åriga repertoar.
Jag fäster ganska ringa vikt vid applåder,
framropningar, tidningar och justerar icke
mitt omdöme ens efter den trängsel vid
biljettluckan, som är teatrarnas gyllene dröm; men
jag delar det allmänna erkännandet för en mis
en scène, som i Helsingfors saknar sitt
motstycke i den historiska dramen.
Icke lyxen, men tidskostymen och
naturtroheten är det stora framsteg, som Meiningarna
infört och som Herr Molander så lyckligt
efterföljt, om till vinst för teaterkassan må lämnas
därhän, men helt säkert till vinst för aktningen
för teatern. Ifyllandet av textens skisserade
konturer med levande handling är att på
scenen införa en verklighet, som avrundar och
supplerar dikten ..."
Den lilla uddiga anmärkningen, att den
lysande uppsättningen måhända inte skulle
komma att betala sig i kalla pengar men "i
aktning för teatern" rörde vid en ömtålig punkt
hos Molander, som omgående riposterar:
"... Hr. Statsrådet antyder, att styckets
uppsättning blivit dyr för teatern. Den kostar ej
fullt 3 000 mark.
Man har blivit van att klandra Sv. Teatern
för slöseri i avseende på yttre utstyrsel. Såvitt
det gäller dekorationer, kostymer och rekvisita
är påståendet ett misstag. Man sade att Faust,
2nne aftnar, kostat 25 000 mk. — den kostade
i allt 5 000. Man sade att operetten Mikadon
kostade 16 000 à 20 000 — den kostade ej
fullt 6 000 etc.
Publiken har varit van att se stycken ej
uppsatta alls eller med några, mycket dyra
’kostymer’, som de uppträdande själva valde
och direktörerna med ängslan betalade.
Effekten blev operettartad, om den blev någon alls.
Att på senare år ... miljön blivit tidstrogen och
därföre förefallit främmande, har gjort att alla
möjliga människor inbillat sig, att allt är dyrt
och att jag är en huvudlös slösare.
Men det — att nödgas kasta fram det ena
stycket efter det andra i en nyhetshungrig
publiks Molochsgap, att nödgas arbeta med
dubbla maskiner, [under] högtryck, dag och
natt, att överanstränga personal och arbetare
— det kostar pengar. Och dit går de! ..."
Envar, som är en smula invigd i de lagar,
som gäller för den kommersiella teatern och
dess fabriksmässiga produktionsform, vet att
detta är sant. En teater, som måste producera
ett nytt program för varje vecka för att hålla
publikintresset vid makt, kommer med
nödvändighet att draga orimliga arbetskostnader.
När spänningen inför premiären på Regina
von Emmeritz lossnade, när framgången var
uppnådd, befanns situationen i det stora hela
likadan som tidigare. Ivrarna för en inhemsk
seen fortsatte sina angrepp och publiken
fordrade nya program. Jäktet fortsatte. "Jag är
nervös och överansträngd", skrev Molander
efter premiären. "Jag vet knappt själv vart jag
vill komma med detta överarbete och denna
vaka. ... Jag är inte nöjd med att tidningarna
formligen vräka lovord över allt vad jag gör,
därför att jag ser hur litet det tjänar till att
här göra något. ... Vad f-n hjälper det, när
ingenting av detta hjälper mig hem till
Stockholm en gång."
696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
