Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Sigfrid Siwertz: Den mogne Goethe. Direktörstal vid Svenska akademiens högtidsdag den 20 december 1949
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MOGNE GOETHE
1810), så hade Goethe sysslat med motivet i
•decennier. Ja, ett halvt liv hade han umgåtts
med den gamla trollkarlen, innan denne
förvandlades till alla tiders symbol för den
västerländska andens oändliga äventyr. Med ”Faust”
hade Goethe för sin del förverkligat drömmen
om en världslitteratur höjd över nationella
gränser.
Den gamle Goethe avvisade både det
sentimentala och det kraftgenialiska. Han ändrade
sin ”Götz” och strök inte bara utfallen mot
furstarna utan även utgj utelserna om friheten.
Ja, uppfattningen om friheten ändras nu en
del med åren. Goethes lösen var numera
tydning, inordning och förevigande. Han tyckte
sig skönja konturerna av en världsplan. Han
fick skenbart åtminstone en viss pedagogisk
betoning, vilket kanske inte är fullt så illa som
det låter. Han arbetade envist och metodiskt
på sin utveckling och plockade med sina
erfarenheter som med dyrgriparna i ett
kuriositets-kabinett.
Det såg ut som om den forne spinozistiske
naturfilosofen kommit ganska långt från
naturen. Men det förhöll sig inte så. Låt oss kasta
en blick på den stora förebildliga
äktenskaps-roman, han skapade vid sextio års ålder,
”Wahlverwandtschaften”. Det är sant att han
här inte tycks personligen engagerad i
lidelsernas kraftspel utan med ett visst olympiskt
lugn söker inordna dem i ett hemligt
sammanhang. Begreppet Valfrändskap har han som
bekant från den svenska kemisten Torbern
Bergman och han anser nog att den erotiska
attraktionens och repulsionens lagar erinrar
om kemins. Men Goethe ville ändå inte bara
skriva en lidelsernas kemi, snarare ville han
komma en viss kroppslig-andlig makt på
spåren, en demoni som var släkt med diktens
egen. Vi får inte glömma att naturen för Goethe
aldrig blott var ett vetenskapligt utan också
ett konstnärligt lösenord. Han fattade den som
en levande enhet av själ och materia. Världen
var inte en maskin, den behärskades inte av
Goethe vid åttio år. Kritteckning av Joseph
Schmeller 1892/1830.
en blind kausalitet utan den hade en plan och
den var bunden av ett mönster, som dock måste
vara släkt med vår innersta önskan. Dess
nödvändighet korresponderade med den
konstnärliga kompositionens oavvisliga krav. Diktaren
förnekar sig inte. Goethe blev en sträng herre
på gamla dar men han kunde dock inte alldeles
komma ifrån det faktum, att om mänskligt liv
med någon illusion skall kunna skildras, så
måste det ske under nödvändighetens och
frihetens gåtfulla dubbelaspekt.
För allt detta får vi inte glömma att det är
Goethe som sagt att geni är ständig pubertet.
Man har liknat den mogne Goethe vid Stilla
havet, ändlöst, lugnt och — kantat med
vulkaner. Bilden är desto mer träffande som det där
lugnet i båda fallen är särdeles relativt. Nej,
man skall inte överdriva det halkyoniska hos
Goethe. Han var en vis man, men hans visdom
hade många brottsjöar att gjuta olja på.
Kransen av vulkaner symboliserar högst förträffligt
den gamla diktarens passionerade förälskelser,
som inte bara blev privata utan även i högsta
grad litterära evenemang.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
