Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - William Faulkner: I morgon. Novell. Översättning av Mårten Edlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILLIAM FAULKNER
Rouncewells pensionat. Rummet precis
mittemot mullbärsträt. Om du kunde komma in på
gårn utan att nån såg dig och vara försiktig
när du klättrar opp i trät...
Ingen såg mig. Men genom de susande
mull-bärslöven kunde jag titta in i rummet och både
se och höra de nio ilskna och olustiga männen
som satt och spretade med benen i sina stolar
längst in i rummet. Mr Holland, ordföranden,
och en herre till stod framför stolen där den
lilla, slitna, förtorkade bergsbon satt. Han hette
Fentry. Jag kom ihåg vad allihop hette, för
morbror Gavin sa att för att bli framgångsrik
advokat eller politiker hos oss behövde man
varken silvertunga eller ens intelligens. Man
behövde bara ett osvikligt namnminne. Men
jag skulle i alla fall ha kommit ihåg hans namn,
för det var Stonewall Jackson — Stonewall
Jackson Fentry.
— Medger du inte att han löpte i väg med
Bookwrights sjuttonåriga dotter? sa mr
Holland. Medger du inte att han hade en pistol i
handen när dom hittade honom? Medger du
inte att han knappast var i graven förrän det
där fruntimret dök opp och bevisade att hon
redan var hans fru? Medger du inte att han
inte bara var en odåga utan också farlig och
att om det inte hade blivit Bookwright skulle
förr eller senare nån annan ha måst göra det
och att Bookwright bara hade otur?
— Jo, sa Fentry.
-— Vart vill du komma då? frågade mr
Holland. Vart vill du komma?
— Jag rår inte för det, sa Fentry. Jag
tänker inte rösta mr Bookwright fri.
Och det gj orde han inte heller. Och på
efter-middan upplöste domare Frazier juryn och
ajournerade målet till nästa ting.
Morgonen därpå kom morbror Gavin och
hämtade mig innan jag hade ätit frukosten
färdig.
— Säg åt din mamma att du kanske blir
borta över natten, sa han. Säg henne att jag
lovar att jag varken ska låta dig bli skjuten,
ormbiten eller överlastad av läskedrycker .. .
För jag måste få klarhet, sa han.
Vi körde fort nu, ut längs nordöstra vägen,
och hans blick var klar, inte förvirrad, bara
ivrig och spänd.
— Han är född och uppväxt och har bott
hela sitt liv här längst bort i andra änden av
distriktet, femti kilometer från Frenchman’s
Bend. Han gick ed på att han aldrig ens hade
sett Bookwright förut och man kan titta på
honom och se att han aldrig har varit fri från
sitt hårda arbete så pass länge att han har
hunnit lära sig ljuga. Jag tvivlar på att han ens
har hört Bookwrights namn nån gång förut.
Vi körde nästan till klockan tolv. Vi var
uppe i bergen nu, utanför det bördiga
slättlandet, bland tallarna och ormbunkarna, den
torftiga jorden, de små sluttande och karga
tegarna med mager majs och bomull som på
ett eller annat sätt härdade ut, liksom
människorna de klädde och födde på ett eller annat
sätt härdade ut. Vägarna vi följde var sämre
än byvägar, slingrande och smala, sönderkörda
och otroligt dammiga så att bilen nästan hela
tiden fick gå på tvåan. Så fick vi syn på
brevlådan med de klumpiga bokstäverna: G.
A. FENTRY och där innanför tvårumshuset
i timmer med öppen farstu, och till och med
jag, en pojke på tolv år, kunde se att ingen
kvinnohand hade rört vid det på många år. Vi
körde in genom grinden.
Då sa en röst:
— Stanna! Stanna där ni är!
Och vi hade inte ens sett honom — en
gammal man, barfota, med en spretande, vit
mus-taschborste, i blåställ urblekt nästan till
skum-mjölksfärg, mindre, ännu magrare än sonen,
längst ut på den förfallna verandan med en
bössa mot midjan och skakande av raseri eller
kanske av ålderdomskrämpor.
— Mr Fentry ..., sa morbror Gavin.
— Ni har plågat och oroat honom
tillräckligt! sa gubben.
Det var raseri. Rösten tycktes plötsligt stiga
med ännu vildare, med okontrollerbar styrka:
-—■ I väg härifrån! I väg från min mark!
— Kom, sa morbror Gavin lugnt.
Och hans blick var fortfarande bara klar,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
